Om sqvaller. (Ur den nyss utkomna folkboken: 4 Petter Jönssons moralkakor af den ryktbare engelska predikanten C. H. Spurgeon.) I en viss kyrka finnes en munkorg, som i forntiden begagnades för att hindra qvinnornas tungor från att besvära deras män och grannar. Man hittade på lustiga saker i de gamla goda tiderna! Var detta ett exempel å, hvad vår prost kallar våra förfäders visom, eller var det blott litet onödig grymhet ? Det är ingenting — bara en qvinna, som drunknat, är ett ogudaktigt och hånfullt gammalt talesätt, hvilket, liksom munkorgen, härledde sig från den allmänna åsigten, att qvinnor göra så oerhördt mycken skada med sina tungor. Är detta nu sant, eller är det iske? Svaret härpå öfverlemnar jag åt någon annan, ty jag tillstår, att jag lika mycket som någon annan tyoker om ett godt snack, man jag tycker icke om att anfalla folk och jag hatar bakdanteri, som faller somliga gå väl på läpen. Jag hänskjuter frågan till män, som äro okare än jag: äro qvinnor i det afseendet mycket värre än män? Man säger att tystnad är en kostlig klenod för en qvinna, men hon bär den mycket sällan. Är detta verkligen händelsen? Är det sant, att en qvinna förtiger blott det hon icke vet? Äro qvinnornas tungor liksom lammens svansar alltid i rörelse? Man säger att räfven är idel svans och qvinnan Idel tunga. Är detta sant eller icke? Var den gamla bönen nödvändig: skydda oss för grofva kanoner och för qvinnornas tungor? Jag har sjelf on riktigt god och snäll hustru, hvars röst är så ljuflig för mig, att jag ieke ofta nog kan höra den, och derför är jag ieke någon tillförlitlig domare; men jag år nästan rädd för att det finnes andra qvinnor, som hellre vilja predika än bedja och hvilka ioke behöfva kaffe för att sätta sina kläppar i rörelse. Men hvad som är soppa för gåsen är också soppa för gåskarleny och en del karlar äro lika stora slanimertackor som qvinnorna, Hvad det år skada att icke ord äro skattlagda! Hvilken inkomst skulle icke staten få derigenom! Men tal är tyvärr skattefritt. Och om man skulle betala dubbelt för lögner, kuade regeringen derigenom komma i tillfälle att betala hela landets skuld; men hvem skulle insamla pengarna? Allmänt prat kr allmänna lögner. Ryktet är till hälften lögn, En berättelse blir aldrig mindre genom att berättas omigen. Fn historia växer liksom en snöboll, som rullas. De, som tala mycket, ljuga myc set. Om menniskor blott sade det som är sant, hvad det då skulle vara fredligt här i verlden! Att tiga skadar sällan, mep prat år en plåga för socknen. Tystnad är visdom, och som en följd häraf äro visa män och visa