Till Amerika. Ett svenskt, yngre fruntimmer, som i slutet af augusti anträdde en resa till Newyork för att der tillbringa vintern, har godhetsfullt sändt oss följande skildring af sin färd: Ombord på City of Baltimore, den 8 september. Så godt jag förmår och fartygets rullning tillåter vill jag söka att skildra ett stackars ensamt fruntimmers missöden under den långa resan till Sdet förlofvade4 landet, dit en oemotståndlig längtan drog äfven mig; men jag nämner på förhand, att jag icke far såsom Yutvandrare, hvarken i ett eller annat afseende, utan rätt och slätt såsom resande — qvinlig turist, om ni så behagar, drifven af nyfikenhet (arfsynden, kantänka!) och önskan att helsa på gamla vänner och bekanta. Att skicka er en beskrifning öfver en resa till Amerika är visserligen att Sbjuda bagartarn bröd, men hvar och en får ju alltid upplefva något, som kan lända andra till nöje eller varning. Välan således! Till Göteborg kom jag utan alla äfventyr, men möttes der af dem första vidrigheten: en storm, hvars make jag aldrig känt (det var den 25 augusti). Det var i hamnen sådan sjögång, att de båtar, som skulle föra oss ut till COrlando, knappast kunde lägga i land, i fara att sönderslås. Jag hade på hr W. Inmans kontor i Göteborg köpt en första klass direkt-biljett till Newyork, deri inbegripen 2:dra klass till Hull, och upplystes jag uttryckligen, att jag ej hade ett öres vidare utgift under hela resan än de 360 rdr, denna biljett kostade. Detta hindrade icke, att jag vid framkomsten till Hull affordrades 4 8. 6 d. per dag för mat, som jag i följd af sjösjuka naturligtvis ej kunnat smaka. Som det ej ombord fanns tecken till qvinlig betjening ) och ej någon som förstod svenska, måste jag bedja ett svenskt fruntimmer bland emigranterna bistå mig, hvilket hon ock godhetsfullt gjorde, men hvilket kostade mig 27 rår svenskt, emedan hon ej kunde tillåtas vara i min hytt, med mindre jag förhenne betalte en mellangift af 18 rår för hytton och 9 rår för mat, som hon, lika litet som jag, smakade. Allt detta, oaktadt man på hr Inmans kontor i Göteborg antydt, att ifrågavarande fruntimmer skulle få vara inne hos mig utan afgift. I allmänhet tror jag, att emigranterna ha det bra nog, ehuru ej öfver sig, Jag talade vid flera af Sallmogen och de sade alla, att det får gå anX. Ett i allo humanaro behandlingssätt af Inman-liniens tolk, hr Malm kunde dock ej skada. Hr M. mottager utvandrarne i Hull och för, eller rättare kör dem till Liverpool, der han instufvar dem om bord. De af mina landsmän, hvilka äro mera finkänsliga, vill jag rekommendera National-linien, hvilken i hr Högqvist har en i allo utmärkt artig och uppmärksam tols, och får jag särskildt tacka hr H. för hans tjenstaktighet mot mig i Liverpool. Jag tror, att då man reser som passagerare bör man ej hafya något med hrr agenter att skaffa, utan köpa sina biljetter på ort och ställe, ty mig behandlade de tydligen såsom en person, den de ej visste hvad de skulle göra med och som påtagligen var dem till besvär. Mitt vivre i Liverpool fick jag betala, och var titulus Malm mycket tveksam, huruvida jag var berättigad att erhålla jernvägsbiljett mellan Hull och Liverpool (!), hvilket jag dock slutligen erhöll. Äfven uttryccte hr Malm sin öfvertygelse vara, det min biljett var en från Amerika kommen fribiljett; hvad han dermed egentligen menade,vet jag naturligtvis ej. Pen 28:de klockan 10 på f. m. anlände vi ändtligen till Hull, och jag intog der i