Till Amerika.
Ett svenskt, yngre fruntimmer, som i slu-
tet af augusti anträdde en resa till New-
york för att der tillbringa vintern, har god-
hetsfullt sändt oss följande skildring af
sin färd:
Ombord på City of Baltimore,
den 8 september.
Så godt jag förmår och fartygets rullning
tillåter vill jag söka att skildra ett stackars
ensamt fruntimmers missöden under den
långa resan till Sdet förlofvade4 landet, dit
en oemotståndlig längtan drog äfven mig;
men jag nämner på förhand, att jag icke
far såsom Yutvandrare, hvarken i ett eller
annat afseende, utan rätt och slätt såsom
resande — qvinlig turist, om ni så beha-
gar, drifven af nyfikenhet (arfsynden, kan-
tänka!) och önskan att helsa på gamla vän-
ner och bekanta. Att skicka er en beskrif-
ning öfver en resa till Amerika är visser-
ligen att Sbjuda bagartarn bröd, men hvar
och en får ju alltid upplefva något, som kan
lända andra till nöje eller varning. Välan
således!
Till Göteborg kom jag utan alla äfventyr,
men möttes der af dem första vidrigheten:
en storm, hvars make jag aldrig känt (det
var den 25 augusti). Det var i hamnen så-
dan sjögång, att de båtar, som skulle föra
oss ut till COrlando, knappast kunde lägga
i land, i fara att sönderslås. Jag hade på
hr W. Inmans kontor i Göteborg köpt en
första klass direkt-biljett till Newyork,
deri inbegripen 2:dra klass till Hull,
och upplystes jag uttryckligen, att jag
ej hade ett öres vidare utgift under hela
resan än de 360 rdr, denna biljett kostade.
Detta hindrade icke, att jag vid framkom-
sten till Hull affordrades 4 8. 6 d. per dag
för mat, som jag i följd af sjösjuka natur-
ligtvis ej kunnat smaka. Som det ej ombord
fanns tecken till qvinlig betjening ) och ej
någon som förstod svenska, måste jag bedja
ett svenskt fruntimmer bland emigranterna
bistå mig, hvilket hon ock godhetsfullt
gjorde, men hvilket kostade mig 27 rår
svenskt, emedan hon ej kunde tillåtas vara
i min hytt, med mindre jag förhenne be-
talte en mellangift af 18 rår för hytton och
9 rår för mat, som hon, lika litet som jag,
smakade. Allt detta, oaktadt man på hr
Inmans kontor i Göteborg antydt, att ifrå-
gavarande fruntimmer skulle få vara inne
hos mig utan afgift.
I allmänhet tror jag, att emigranterna ha
det bra nog, ehuru ej öfver sig, Jag tala-
de vid flera af Sallmogen och de sade alla,
att det får gå anX. Ett i allo humanaro
behandlingssätt af Inman-liniens tolk, hr
Malm kunde dock ej skada. Hr M. motta-
ger utvandrarne i Hull och för, eller rätta-
re kör dem till Liverpool, der han instuf-
var dem om bord. De af mina landsmän,
hvilka äro mera finkänsliga, vill jag rekom-
mendera National-linien, hvilken i hr Hög-
qvist har en i allo utmärkt artig och upp-
märksam tols, och får jag särskildt tacka
hr H. för hans tjenstaktighet mot mig i Li-
verpool. Jag tror, att då man reser som
passagerare bör man ej hafya något med
hrr agenter att skaffa, utan köpa sina bil-
jetter på ort och ställe, ty mig behandlade
de tydligen såsom en person, den de ej
visste hvad de skulle göra med och som på-
tagligen var dem till besvär.
Mitt vivre i Liverpool fick jag betala, och
var titulus Malm mycket tveksam, huruvida
jag var berättigad att erhålla jernvägsbil-
jett mellan Hull och Liverpool (!), hvilket
jag dock slutligen erhöll. Äfven uttryccte
hr Malm sin öfvertygelse vara, det min bil-
jett var en från Amerika kommen fribiljett;
hvad han dermed egentligen menade,vet jag
naturligtvis ej.
Pen 28:de klockan 10 på f. m. anlände
vi ändtligen till Hull, och jag intog der i