-— TUU —
ha den fördelen att ej vara utsatta för så
stora faror.
Hvarje afton sedan baronessan blifvit en-
sam, mottog hon en budbärare, öfverhöljd med
damm, som genast derefter reste sin väg igen.
Hvad som fröken de Souvigny mycket un-
drade öfver, det var att en qvinna, som var
så förskräckligt rädd för röfvare och skälmar,
icke desto mindre använde såsom kunskapare
samt för öfrigt omgaf sig med personer, som
alla sågo ut för att vara riktiga banditer.
— Hvartill behöfvas alla dessa menniskor?
sade Adrienne; det finns inte en enda bland
dem, som jag kan se på utan att rysa.
— Visserligen ha de inga engla-ansigten,
det medger jag, svarade fröken de Pardaillan;
men om fru Igomer behöfver utsända kun-
skapare för att undersöka, huru det står till
med säkerheten på landsvägarne, tror du väl
att helgonen och englarne skulle vilja åtaga
sig slika bestyr?
Den dag kom, då kammartjenaren, som med
sitt lif ansvarade för att intet ondt skulle
vederfaras de båda kusinerna, ej längre hade
qvar mera än fyra å fem starka karlar att
förfoga öfver. Han meddelade fröken de Par-
daillan detta förhållande.
— Det är min pligt att förklara, tillade
han, att ni nu äro helt och hållet beroende af
baronessan Igomer. Skulle någon fara, som
jag ej förutser, inträffa, kan jag dö för er,
men jag kan icke rädda er.