är
— Hum! våra hårstrån och spetsar böra
vara henne tacksamma. Men säg mig, har
jag då alldele8 glömt bort geografien, efter-
som jag hittills trott att Stralsund ligger nord-
ligare än Berlin?
— Nej, visst är det så.
— Men hvarför styra vi då ständigt kosan
åt söder?
— Hvad ger dig anledning att tro det?
— Då vi i går afton nalkades byn, der vi
tillbragt natten, kom jag att kasta blicken på
himlahvalfvet och fann till min förvåning att
vi hade Stora Björn bakom o0s3.
— Förmodligen krökte sig vägen, så att vi
för tillfället färdades i en annan riktning än
en egentliga.
— Jag behåller ändå mina misstankar, sva-
ade Adrienne.
Följande dag talade hon om saken med den
gamle kammartjenaren, åt hvilken herr de
ardaillan anförtrott sin dotter; äfven han
ar orolig. Han hade under natten erhållit
ull visshet om att man nu befann sig på ett
längre afstånd från Stralsund än vid resans
början. Adrienne sade detta åt baronessan
Igomer, som rodnade, dock helt obetydligt.
— Jag har inte velat nämna för er, gen-
mälde hon, att vägarne äro fulla af röfvare
och skälmar; det har varit nödvändigt för oss
att fara en omväg. I början aflägsnas vi från
målet, men vi komma ändå fram till sist och