i SKR TE var väl orsaken till att han, följande dennes exempel, ansett sig böra gifva äfven sin värja ett namn, och trogen sin karakter, hade han beslutat kalla densamma Frissonnante. — Namnet är visserligen inte krigiskt, men det uttrycker en sanning, brukade han säga. Sedan alla öfverenskommelser voro träffade, skyndade hvar och en af de fyra att vidtaga nödiga förberedelser till resan. En timme sednare lemnade de lägret, alla försedda med penningar och vapen samt styrande kosan åt olika håll: Armand Louis och Renaud redo i galopp, Carquefou i traf och Magnus lät sin häst gå helt makligt steg för steg. XKXXV. En resa. Emellertid hade baronessan Igomer afskickat ännu en budbärare, försedd med ett bref; denne skulle, såvidt möjligt vore, uppsöka Johan v. Werth. Baronessan visste lyckligtvis icke, hvar den äfventyrlige officeren för tillfället befann sig, och många dagar kunde således förflyta, innan han blefve underrättad om hvad som försiggick hos den bundsförvandt, som ödet nu sändt honom. Detta var en fördel för Armand Louis och Renaud; men de lefde sjelfva i okunnighet om såväl denna fördel som den nya fara hvaraf de fångna