i SKR TE
var väl orsaken till att han, följande dennes
exempel, ansett sig böra gifva äfven sin värja
ett namn, och trogen sin karakter, hade han
beslutat kalla densamma Frissonnante.
— Namnet är visserligen inte krigiskt, men
det uttrycker en sanning, brukade han säga.
Sedan alla öfverenskommelser voro träffade,
skyndade hvar och en af de fyra att vidtaga
nödiga förberedelser till resan.
En timme sednare lemnade de lägret, alla
försedda med penningar och vapen samt sty-
rande kosan åt olika håll: Armand Louis och
Renaud redo i galopp, Carquefou i traf och
Magnus lät sin häst gå helt makligt steg
för steg.
XKXXV.
En resa.
Emellertid hade baronessan Igomer afskickat
ännu en budbärare, försedd med ett bref;
denne skulle, såvidt möjligt vore, uppsöka
Johan v. Werth. Baronessan visste lyckligt-
vis icke, hvar den äfventyrlige officeren för
tillfället befann sig, och många dagar kunde
således förflyta, innan han blefve underrättad
om hvad som försiggick hos den bundsförvandt,
som ödet nu sändt honom. Detta var en för-
del för Armand Louis och Renaud; men de
lefde sjelfva i okunnighet om såväl denna
fördel som den nya fara hvaraf de fångna