309 — — Opgh låtom oss nu rådslå, tillade herr de la Guerche. ; Såväl Magnus som Carquefou yrkade, att man genast skulle begifva sig åstad för att uppsöka de unga fröknarne. — Den punkten är redan afgjord, svarade Renaud; nu är det fråga om huru vi skola färdas och hvart vi skola styra kosan. Carquefou förklarade att man ovilkorligt måste taga med sig ett antal dragoner såsom eskort, förse sig med ett tillräckligt förråd af vapen och penningar samt icke ge med sig, förrän man besökt alla friherrliga slott i hela Tyskland. — Det vigtigaste är att vi icke skiljas åt, utan hålla tillhopa i nöd och lust — så slutade Carquefou sitt anförande. Renaud ville att man utan dröjsmål skulle företaga en jagt utefter traktens landsvägar och, så snart man hurhit upp budbäraren, ge honom stryk tilldess han bekände, hvar och när Han träffat baronessan Tgomer. Vägrade han att omtala detta, borde man hänga honom på högsta grenen af en ek. — Du är således säker om att du kan känna igen honom? frågade herr de la Guerche. — Jag har aldrig sett honom, men jag tar för afgjordt att han ser ut som en spetsbof, genmälde Renaud. — Ah, Guds död! utropade herr de la Guerche; huru skola vi då finna honom? Hela detta land är ju befolkadt med skälmar! Här