309 —
— Opgh låtom oss nu rådslå, tillade herr de
la Guerche. ;
Såväl Magnus som Carquefou yrkade, att
man genast skulle begifva sig åstad för att
uppsöka de unga fröknarne.
— Den punkten är redan afgjord, svarade
Renaud; nu är det fråga om huru vi skola
färdas och hvart vi skola styra kosan.
Carquefou förklarade att man ovilkorligt
måste taga med sig ett antal dragoner såsom
eskort, förse sig med ett tillräckligt förråd af
vapen och penningar samt icke ge med sig,
förrän man besökt alla friherrliga slott i hela
Tyskland.
— Det vigtigaste är att vi icke skiljas åt,
utan hålla tillhopa i nöd och lust — så slu-
tade Carquefou sitt anförande.
Renaud ville att man utan dröjsmål skulle
företaga en jagt utefter traktens landsvägar
och, så snart man hurhit upp budbäraren, ge
honom stryk tilldess han bekände, hvar och
när Han träffat baronessan Tgomer. Vägrade
han att omtala detta, borde man hänga honom
på högsta grenen af en ek.
— Du är således säker om att du kan
känna igen honom? frågade herr de la Guerche.
— Jag har aldrig sett honom, men jag tar
för afgjordt att han ser ut som en spetsbof,
genmälde Renaud.
— Ah, Guds död! utropade herr de la
Guerche; huru skola vi då finna honom? Hela
detta land är ju befolkadt med skälmar! Här