Ängfartyget Nordsterns strandning. Enligt i tisdags från Bremen till Göteborg ingånget telegram, strandade nämda ångare den 29 sept. vid Mellumplatte utanför Weserflodens mynning, och anses fartyg och last förlorade. Närmare detaljer saknas dock fortfarande, enär kapten och besättning, som räddades på ett fyrskepp, vid telegramets afgång icke uppkommit till Bremen. ! Svenskt hotell i Paris. Detnya hotell, hr C. Pihlström der öppnat, heter Hötel de Stockholm och är beläget vid Rue de Strasbourg nr 13, midt emot bangården, hvilket omtalas till tjenst för landsmän som ämna sig till Paris. MNådåäår. Med afseende å förekomna, särdeles ömmande omständigheter har k. m:t beviljat organisten och klockaren i Ununge församling Lars Emanuel Wallens enka, Gustafva Almqvist, och oförsörjda barn två extra nådår vid or4 anistoch klockarebeställningen i nämda församIng. Från Paris skrifver i ett enskildt bref till redaktionen af Göteborgs Handelstidning en — såsom tidningen säger — bildad öch aktad landsman, hvars samhällsställning och karakter ställa honom utom alla demagogiens stämplingar: Om osäkerheten af det här rådande politiska tillståndet kan ej vara tu tal. I fråga om den socialistiska rörelsen, inser man alltmer sanningen deraf, att förhållandet mellan, intelligensen och arbetet å ena samtkapitalet å andra sidan icke är rättvist afvägdt, utan de förra hafva alltför ringa vigt och inflytande. Förr eller senare skola alltså nya hvälfniogar uppstå, tills en jemvigt inträder mellan dessa trenne hufvudelementer i det sociala lifvet. Arbetarens ställning borde i alla länder, och kanske här isynnerhet, tagas i närmare betraktande. De under kejsartiden här gjorda kolossala och skamliga fortyner måste ovilkorligen bringa den arbetande klassen i jäsning och i en fiendtlig stämning mot de s. k. högre klasserna, hvilka med en: oförsynthet utan like trampade snart sagdt allt under fötterna. Upplysningens låga ståndpunkt ökade ytterligare det onda. Det är i sanning ofattligt, att icke redan genomgripande åtgärder blifvit i detta Hänseende vidtagna. Jag vågar verkligen ej ingå i detta ämne, ty man skulle ej tro de fakta, jag kunde här framlägga. Samme landsman, som med stort intresse följer hemlandets förhållanden, skrifver vidare: Det kungliga armåförslaget synes komma att falla, och jag kan för min del ej upptäcka de ödesdigra moln på vår politiska horisont, som skulle göra det nödvändigt att hasta med förändringen. Vi kunna helt visst, om vi ej oroa någon annan, i allt lugn sköta våra inre angelägenheter och ordna vårt försvar. Om vi indroge en mängd onödiga och dryga tjenster, såsom biskopsembetena, en stor del ministerposter m. m., skulle rikliga medel erhållas till en mängd nyttiga saker inom landet. Våra finansministrar hafva ej tvekat att öka skattebördorna, under det deras håg borde vara riktad på att minska dem. Derför är ej heller vår finansiella ställning sådan den borde och kunde vara. Det förundrar mig således ej, att våra kamrar ledsna vid denna sakernas ordning och att svenska folket önskar ett annat system. Vi hålla oss i öfrigt ännu ofta vid en mängd onödiga, konservativa former, och med vårt i nåder och allerunderdånigst hafva vi svårt att mslå på verkligt liberala vägar,