de Geer, v. Ehrenheim, v. Möller, Reuter-
svärd, statsrådet Berg m. fl. återremitterades
2 2, moment 1, af kungliga förslaget (med
55 röster mot 51); moment 2 antogs med 59
röster mot 34.
Klockan half 12 på natten åtskildes första
kammaren,
Andra kammaren.
I andra kammaren, der första punkten i ut-
skottets betänkande, i hvilken afslag yrkas å
den föreslagna förordningen om rust- och
rotehållsinrättningen, äfven först töretogs till
behandling, öppnades diskussionen af chefen
för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Abe-
lin, som började med förklaringen att han
med lugnt sinne skulle yttrat sig, derest han
i det särskilda utskottets betänkande kunnat
spåra ett allvarligt uppsåt att bereda landet
ett tryggande försvar på nya grunder, eller om
han deri kunnat se en sträfvan att töljdriktigt
utveckla hvad vi redan ega. Men han fann
deri intet af detta. Och liksom alla sanna
fosterlandsvänner måste han finna det sorgligt,
att de särskilda meningarne och intressena
icke kunnat förena sig i en fråga af sådan
vigt, utan att den tillintetgörelsens makt, som
öppet eller i tysthet arbetar, ånyo fått krossa
alla förboppningar.
Härefter bemötte talaren åtskilliga punkter
i utskottets motivering, som han ansåg leda
direkt till det preussiska försvarssystemet, mot
hvilket han ur militärisk synpunkt ej hade
något att invända, men det han ansåg skulle
ha föga sympatier inom landet. I likhet med
hvad talaren yttrade i första kammaren vid
remissen af det kungliga förslaget, beto-
nade han äfven nu, att regeringen visat hvad
hon vill i afseende på försvarets ordnande;
men denna riksdags försvarsutskott bar, lik-
som förra riksdagens, endast rifvit sönder,
utan att uppföra någonting i stället — och
detta tycktes vara utskottets mål. Slutligen
uttalade han en brinnande önskan till kam-
marens ledamöter att i afgörandets ögonblick
endast ha i sigte det gamla Sveriges sanna
väl, endast detta och ingenting annat.
Hr krigsministerns yttrande om preussiska
militärsystemet upptogs sedermera af samma
sidas talare på förmiddagen, nemligen hrr
Carlen och 4. Rundbäck, och framhölls som
en buse, för hvilken man borde vara rädd.
Hr Carlen vågade till och med uttala den för-
modan, att icke alla försvarsutskottets leda-
möter från andra kammaren gjort sig fullt
reda för, hvad utskottets motivering för af-
slaget innebure. Han trodde tvärtemot att de
skulle rygga tillbaka för dess konseqvenser, i
fall de på fullt allvar framkallas. Största
delen af denna talares anförande rörde sig
kring en karakteristik af landtmannapartiet,
hvilket han tilldelade beröm med hänsyn till
dess föregående verksamhet och mot hvilket
han ej hade något annat att invända än angå-
ende sjelfva namnet, som han ansåg innebära
en fiendtlighet mot det rörliga kapitalet, mot
industrien, såvida den ej stod i sammanhang
med landets modernäring, mot intelligensen
och, det värsta af allt, mot de arbetande klas-
serna, som stå under jordegarne. Talaren ur-
aktlät dock att närmare redogöra för, huru
han kommit till denna öfvertygelse i afseende
på betydelsen af partiets namn, en öfverty-
gelse som stod i rak strid mot det nyss förut
uttalade berömmet. Mot utskottet var talaren
äfven mycket onådigt stämd. Isynnerhet var
det sista strofen, der utskottet säger sig ej ha
kunnat hysa fullt förtroende till det nu fram-
lagda förslaget, alldenstund krigsministern förut
uttalat sig i annan. riktning rörande några
väsentliga punkter, mot hvilken han vände
sig. Han såg nemligen i denna strof fram-
skymta hoppet om lediga taburetter. I anled-
ning af denna supposition ville talaren ha svar
på frågan, när det blef konstitutionel sed att en
ministör afgår för en minoritet inom riksdagen
och dertill en minoritet som inom sig är
oense om sjelfva frågan. Ty talaren var öf-
vertygad om, att de ledamöter af andra kam-
maren, som i utskottet förenat sig icke blott
om samma resultat, utan äfven om samma
motiver, dock i sjelfva verket hade helt olika
åsigter om huru vårt försvar bör ordnas, ehuru
de nu underordnat sin enskilda öfvertygelse
partiets mening. Sedan han slutligen förkla-
rat att han ej gjorde alla utskottsledamöterna
från andra kammaren ansvariga för den klan-
drade strofen, yrkade han bifall till regerin-
gens förslag med förkastande af utskottets
tillstyrkan om afslag.
Under förmiddagens debatt uppträdde af
försvarsutskottets ledamöter från denna kam-
mare endast hrr Posse, John Ericson och
Mankell. De försvarade utskottets motive-
ring och utvecklade denna närmare, de
båda sednare starkt betonande ohållbarhe-
ten af en armöborganisation, der den indelta
soldaten, af den beskaffenhet som vår, skall
tjenstgöra som befäl för hufvudarmån, bestå
ende af landets ungdom ur alla klasser, De
visade äfven, att om regeringens nu framlagda
förslag antoges, skulle det väsentliga af indel-
ningsverket försvinna, hufvudsakligen genom de
olika sätt för underhållet som blifvit medgifna.
De försvarade äfven slutstrofen i motiveringen,
upplysande att den iogalunda blifvit insmugg-
lad, som hr OCarlen tycktes ha velat antyda,
utan att utskottets samtlige ledamöter derom
efter mogen pröfning varit ense, och de sökte