stånd som skilde de två armerna från hvar-
andra.
Kommen in i samma läger, der han under
den nyss tilländagångna dagen hade varit nära
att tillsätta lifvet, mötte kaptenen en artilleri-
officer, hvilkens ansigte var honom obekant,
och sade till denne:
— Jag har en vigtig depesch att fram-
lemna till hertigen af Sachsen-Lauenburg.
Hvar kan jag träffa honom?
Officeren pekade på ett tält, söm var upp-
slaget i ena ändan af lägret.
— Skynda er, yttrade han; hertigen reser
kanske i morgon bittida.
— Tack, svarade kaptenen; jag kommer då
i grefvens tid.