SES RA PO TOSEaRRE maren, förklarar uppkomsten — om ock i en sen stund — af den föreställningen, att skåningarne under detta förslag hade en hund begrafyven, Hvad som egentligen gifvit fart åt den mot skåningarne vända beskyllningen är en nyligen från Lund utflugen broschyr: Om rusthållet, af 5.4, i hvilken den anonyme författaren, under jesuitiskt beklagande deröfver att den offentliga diskussionen om försvaret urartat till personliga tillmälen, särdeles starkt och rakt på saken uttalar sim åsigt att de skånska rusthållarne endast drifvas af den krasssaste egennytta. Till bevis härför uppställer han åtskilliga beräkningar. Då vi äro öfvertygade om att alla, eller åtminstone de allra flesta, som intressera sig för försvarsfrågan, till hvilka vi naturligtvis i första rummet räkna riksdagsmännen, känna innehållet af denna broschyr, kunna vi bespara oss mödan att redogöra såväl för den anonyme författarens tankegång som för hans sifferuppställning. För vårt syfte med denna artikel är det nog anmärka, att han visar Satt de skånska rusthållarne skulle hvardera göra en årlig vinst af 300 rdr, om andra kammarens beslut vid årets lagtima riksdag skulle vinna framgång. Deremot skulle rikets öfriga rusthållare derigenom orsakas en förlust af från 45.till inemot 100 rdr hvardera. För de devouerade tidningarne var denna broschyr naturligtvis en riktig läckerbit. De ha, med högt beröm öfver dess beskaffenhet, slukat hela anrättningen; och på: detta håll har skåningarnes egennytta nu blifvit: en lika varmt omfattad trosartikel, som alla rustoch rotehållares egennytta var det för någon tid sedan och som några andras egennytta skall bli det i morgon eller öfvermorgon, blott någon har panna att mut dem framkasta en bestämd beskyllning. Lyckligtvis äro de så fult utmålade skåningarne icke helt och hållet i saknad af anledningar till tröst och sinnesstyrka under dessa anlopp. Långt innan den anonyme författaren S. i Lund utsläppte sin broschyr, fanns en annan med siffror gjord belysning af just dessa skånska rusthållares ställning till frågan om indelningsverkets aflösning på sätt andra kammaren vid näst föregående riksdag beslöt. Den här afsedda belysningen har den förtjensten, att visa en man bakom ordet, hvartill kommer den i förevarande fall vigtiga omständigheten, att den är gjord af en minst lika ifrig motståndare till indelningsverkets upphäfvande som någonsin hr S. Det är nemligen ledamoten af andra kammaren hr Kallstenius, sota gifvit oss den. I sitt anförande den 19: sistlidne april lemnade nemligen denne representant en utförlig redogörelse för förhållandet med skånska rusthållen, såväl vid dragonsom husarregementet. Då återgifvardet af denna utredning skulle inkräkta alltför mycket på tidningens utrymme, hänvisa vi till 1871 års riksdagsprotokoll, 2 afdeln. 3 bandet, sidorna 437—440, och anteckna här endast det resultat, hvartill hr Kallstenius kommer. Det är följande: Då nu ett rusthåll vid norra (husar-) regementet, med ett taxeringsvärde af 52,000 rdr (och hvilket taxeringsvärde väl icke nedginge om indelningsverket afskaffades), enligt hvad nu är visadt ej har större verkH