E 7, nn Jakobus red in i lägret, der det habsburgska banåret svajade. En adjutant hos general Torquato Conti passerade kapten Jakobus, hvilken då passade på och frågade, om hertigen af SachsenLauenburg var i kejserliga lägret. — Ännu icke, svarade adjutanten med ett leende. — Tror pi, att han kommer i dag? — Kanske i dag, kanske i morgon. Man vet icke riktigt, hvad hertigen af SachsenLauenburg gör och låter. Endast general Torquato Conti kan ge er riktigt besked derom, men han talar icke gerna mera än han anser nödigt, och om ni inte .har någon skrifven lapp från hertigen, som visar att ni går hans ärenden, så tjenar det ingenting till att ni vänder er till generalen. Jakobus lemnade åter det kejserliga lägret. Det var visserligen förenadt med ganska stora faror för honom att återvända till svenskarnes läger, men han ville till hvåd pris som helst tåla med hertig Frans Albreckt, och om han lät detta tillfälle gå förloradt, när skulle väl sedan ett annat yppa sig? Dessutom var han ju icke känd af hela svenska armån, och det skulle vara alldeles mörkt, när han kom fram till förposterna. Huru ofta Lade han icke under sitt långa lif trotsat vida större faror för mindre allvarliga orsakers skull? Kaptenens häst tillryggalade ånyo det af