E 7, nn
Jakobus red in i lägret, der det habsburgska
banåret svajade.
En adjutant hos general Torquato Conti
passerade kapten Jakobus, hvilken då passade
på och frågade, om hertigen af Sachsen-
Lauenburg var i kejserliga lägret.
— Ännu icke, svarade adjutanten med ett
leende.
— Tror pi, att han kommer i dag?
— Kanske i dag, kanske i morgon. Man
vet icke riktigt, hvad hertigen af Sachsen-
Lauenburg gör och låter. Endast general
Torquato Conti kan ge er riktigt besked derom,
men han talar icke gerna mera än han anser
nödigt, och om ni inte .har någon skrifven
lapp från hertigen, som visar att ni går hans
ärenden, så tjenar det ingenting till att ni
vänder er till generalen.
Jakobus lemnade åter det kejserliga lägret.
Det var visserligen förenadt med ganska stora
faror för honom att återvända till svenskarnes
läger, men han ville till hvåd pris som helst
tåla med hertig Frans Albreckt, och om han
lät detta tillfälle gå förloradt, när skulle väl
sedan ett annat yppa sig? Dessutom var han
ju icke känd af hela svenska armån, och det
skulle vara alldeles mörkt, när han kom fram
till förposterna. Huru ofta Lade han icke
under sitt långa lif trotsat vida större faror
för mindre allvarliga orsakers skull?
Kaptenens häst tillryggalade ånyo det af-