som betryggar försvaret, underliättadt, eller an-
ledningarne till obelåtenhet hos rust- och rote-
hållare samt till förvecklingar emellan dem och
befälet undanröjda. I öfverensstämmelse med
1869 års försvarsutskott fruktar jag, att man med
försök i denna riktning (normalkontrakter) löper
ständig fara att rubba det, som indelningsverket
har företrädesvis godt och värdt att bibehållas,
utan att ändock ändamålet vinnes. Antingen
måste viärnepligten ordnas efter stammens nuva-
rande organisation eller den sednare varsamt och
småningom förändras i öfverensstämmelse med
andan af den nya virnepligtslagen, derest det
hela skall kunna organiskt utväxa. Är man icke
ense om målet dit man striäfvar, kunna detaljerna
icke följdriktigt ordnas, och då ir stunden för
reformen ännu icke kommen.
Dessutom har det för mig varit svårt att inse,
hvarföre en skattejemkning, en på medeltalsbe-
räkning grundad nivellering af en del af den
svenska jordens skattebördor, en i alla samhiills-
förhållanden ingripande statsekonomisk fråga om
eftergifvande af en del utaf statsverkets ekono-
miska tillgångar bör sammankedjas vid frågan
om antagande af en ny värnepligtslag? Delta-
gandet i fosterlandets försvar tär en lika helig
som urgammal pligt för hvarje syensk man, en
pligt hvars ovilkorlighet icke ens får ifrågasiät.
tas. Redan en förmodan om ett köpslagande om
denna pligt skulle kasta en skugga på vårt na-
tionella anseende. Fritt från hvarje annan tanke
än den på fosterlandets vil, bör beslutet om ord-
nandet at våra försvarskrafter fattas och fram.
stå. Isynnerhet ömtålig är den ånyo väckta frå
gan om ett vilkor, då nedsiättningen i rust- och
rotehållets ekonomiska börda blifvit i siffror be-
räknad. Och då det, innan något utöfver när-
varande anslagssummor skulle för de ökade öf-
ningarne i statsregleringen upptagis, eller åt-
minstone oberoende deraf, nu ifrågasittes att mer
än en million riksdaler skulle årligen utgå i form
af en skatteuppgörelse, så torde det väl böra öf-
verviägas, om icke denna summa skulle på ett
mera direkt och med det konstitutionella lifvets
vanor mer öfverensstimmande sätt kunna komma
det egentliga försvaret tillgodo.
Den af utskottsledamöterna från andra
kammaren afgifna reservationen mot det i
andra punkten af utlåtandet gjorda tillstyr-
kandet af värnepligtslagen lyder som följer:
Ehuru vi, under förutsättning af indelnings-
verkets afskaffande, vidhålla och godkänna huf-
vudgrunderna uti k. mets till innevarande urtima
riksdag framstillda förslag till lag angående den
allmänna virnepligtens utgörande, så och enir
en utsträckning af viärnepligten samt öfriga dåt-
hörande bestimmelser stå i oskiljaktigt samman.
hang med och i hufvudsaklig mån betingas af de
sätt hvarpå stammen kommer att bildas, men k.
mits till riksdagen framlagda förslag till förord-
ning angående förändrade begiämmelser i fråga
om rote- och rusthållsinrättningen vid landtför.
svaret icke ir bygdt på ofvanulnnda grundsats
af indelningsverkets afskaffande och fördenskull
ej heller kunnat af utskottet godkännas, hems.
stilla vi:
att k. mits proposition til! lag an.
gående den allmänna värnepligten icke
för närvarande må af riksdagen bis
fallas.
