are ssudOt wan
bedömas såsom ett försök att jemka emellan
meningar, hvilkas skiljaktighet hittills förhindrat
den vigtiga frågans lösning, och ändamålet
skulle Tlätteligen förfelas, om jemvigten rubba-
des till förmån för någondera sidan. Sådant det
är, synes oss förslaget möjligt att antaga både
af indelningsverkets försvarare och af dess mot-
ståndare. De förra kunna åtnöjas dermed, att
indelningsverket icke nu utdömes, utan att det
lemnas tillfälle att genom erfarenheten ådaga-
lägga sin lämplighet jemvill under de nya för-
hållanden, som uppstå genom den allmänna
värnepligtens utsträckning; och motståndarne
böra finna sig tillfredsställda deraf, att hvad
som nu åtgöres icke försvårar utan snarare un-
derlättar indelningsverkets utdömande framdeles,
i händelse det skulle befinnas såsom militärisk
organisation ej bestå profvet; under det att
båda partierna böra hafva för ögonen, att den
föreslagna armåorganisationen genom utsträckt
värnepligt, ökade vapenöfningar för såväl stam-
trupp som beväring samt ett betydligen till-
ökadt och mera utbildadt befäl skulle bereda
oss ett, vid jemförelse med det nuvarande,
i alla afseenden starkare försvar. Vill man
verkligen vinna detta mål, så måste man gå
hvarandra till mötes i fråga om medlen. Vi
hafva förenat oss om ett sådant. tillmötes-
gående, som från våra synpunkter måhända ej
är mindre långt sträckt än det som af de flesta
med oss olika tänkande påkallas, då vi vörd-
samt hemställa,
att k. m:ts förslag till förordning an-
gående förändrade bestämmelser i
fråga om rote- och rusthållsinrätt-
ningen vid landttörsvaret må af riks-
dagen antagas.
Hr Björnstjerna, med hvilken hr Wikan-
der instämt, har mot samma punkt afgifvit
följande reservation:
Ehuru jag deltagit i det beslut, hvartill ut-
skottets majoritet i denna punkt kommit, delar
jag dock icke samma majoritets uttalade åsigter
om nödvindigheten att förkasta hvarje förslag
till ombildning af den svenska krigstörfattningen,
hvilket icke utgår från indelningsverkets upphäf-
vande. Att tidpunkten för denna institutions af-
lösande nalkas i den mån den allmänna värne-
pligten blir försvarets hufvudsakligaste killa,
torde visserligen vara en sanning, som af allt
färre och fire numera förnekas, men jag eger
icke någon anledning att antaga det svenska fol-
ket för nirvarande ir villigt att bygga sin krigs-
författning uteslutande på allmän värnepligt i
den omfattning, som är en oeftergiflig nödvän-
dighet, derest landets försvar genom en sådan
författning skall kunna betryggas. Utvecklingen
af hvarje mensklig inrättning kan aldrig strafflöst
försiggå, utan i den mån folkmedvetandet på-
kallar den. Endast småningom, på öfvertygel-
sens vig, förberedas och mogna genomgripande
förändringar i lagstiftning och organisation. Är
sålunda tiden ännu icke kommen för en sådan
förändring, då fordrar omsorgen för fosterlandets
väl att vårda och använda hvad som finnes.
Häraf följer hvarken att jag anser det nuvarande
indelningsverket så förträffligt, att icke från mili-
tirisk synpunkt, särdeles med de fordringar, som
en alltmer sig utvecklande krigskonst numera
ställer på krigaren, från den högste till den läg.
ste, vida bättre organisativa grunder än indel-
ningsverk kunna för krigsförfattningen uppstiällas,
eller att jag ovilkorligen vill för all framtid hi-
behålla vårt gamla indelningsverk orubbadt, utar
endast att jag vågar 1w0 det omtinkolmheten
bjuder att icke öfvergilfva hyad man har, innan
man ir med sig sjelf ense om att det nya, som
erbjudes, ir efter menskligt förutseende bättre
och för förevaret mera hetryggande, hvilket jag
icke kan finna vara förhållandet med de genom
förslaget till förändrade bestämmelser i fråga om
rote- och rusthållsinrättningen föreslagna refor-
merna, efter hvilkas genomförande den gamla
organisativa fastheten skulle vara minskad, de
genom århundradens häfd i folkmedvetandet in-
vuxna traditionerna delvis utplånade, den indelta
soldatens ekonomiska ställning i de flesta orter
försämrad, hans sociala ståndpunkt rubbad och
indelningsverkets ekonomiska tillgångar till en
icke obetydlig del förspillda, utan att likväl, ef-
ter min uppfattning, en öfvergång vill mera tids-
enliga former vore förberedd och förmedlad, san-
nolikheten att erhålla befälsiimnen ökad, tillgång
på indelt stamtrnyp i landets alla delar ordnad
och sålunda genomförandet af en viärnepligtslag,