och jag skulle nog ha lust till att möta honom
igen, tillade Renaud.
— Det är en önskan, som ni säkert kan
hoppas få uppfylld, herr markis, sade grefve
Eberhard. Er skål, herr markis!
Denna gång tömde grefven sitt glas i bot-
ten och smålog dervid.
— Om dessa berömda generaler vilja hin-
dra vårt framryckande, må de skynda sig, sade
en fänrik. Alla soldater som stridt under
grefven af Mansfeld, hålla nu som bäst på
att sluta sig till våra leder. Redan i dag ha
fyra hundra kommit hit.
— Fyra hundra? utbrast grefve Eberhard.
— Ja, och i morgon kunna vi vänta femton-
hundra ryttare, tillhörande kung Kristians af
Danmark armå.
— Kejsaren lärer ha yttrat, att konung
Gustaf Adolf är en kung af snö. Enligt min
mening är kejsar Ferdinand en kejsare af
damm och stoft.
Grefve Eberhard genomskar bordsduken med
en knif, som han för tillfället höll i handen,
och sade derpå med ett tvunget leende:
— Ni har mycken lätthet för att skämta,
herr markis, men ni glömmer att hela ar-
måer ha försvunnit i öknen, och att öknen
består af idel damm och stoft.
En gardesofficer vände sig till grefve Eber-
hard och frågade:
— Tviflar ni kanske på segern, herr
grefve? -