--UU — bedrifter, sade fröken de Pardaillan, hvilken icke dolde för Renaud att det var hon som väckt förslag om denna resa. Det blir endast två armåer och tio fästningar som skola skilja oss åt. — Det är som om vi icke alls blefve åtskilda, svarade Renaud. De sista dagarne förgingo under festligheter och nöjen af alla slag; herr de Chaufontaine glömde nästan att åkalla sin skyddspatronessa, S:ta Estokade. Armand Louis, som följde hans görande och låtande med en viss. uppmärksamhet, fann honom ofta inbegripen i samtal med unga officerare från den förnäma verlden i Stockholm. Så snart någon sådan kom till lägret vid Elfsnabben, skyndade sig Renaud att göra hans bekantskap, och snart derefter såg man dem ifrigt konversera med hvarandra. — Hvad, tusan, går åt dig? Hvarför löper du så der efter alla fänrikar, som skickas hit från Stockholm? frågade honom en dag herr de la Guerche. 4 — Mins du, min vän, svarade Renaud med allvarlig min, en dam som hette baronessan ATgomer? — Visserligen har jag mindre anledning än du att komma ihåg henne; men jag har ändå ej glömt henne. — Nåvil, jag frågar alla officerare, som varit litet med i verlden, om de veta hvad det blifvit af henne, Jag har hoppats att