--- UU —
bedrifter, sade fröken de Pardaillan, hvilken
icke dolde för Renaud att det var hon som
väckt förslag om denna resa. Det blir en-
dast två armåer och tio fästningar som skola
skilja oss åt.
— Det är som om vi icke alls blefve åt-
skilda, svarade Renaud.
De sista dagarne förgingo under festligheter
och nöjen af alla slag; herr de Chaufontaine
glömde nästan att åkalla sin skyddspatronessa,
S:ta Estokade. Armand Louis, som följde hans
görande och låtande med en viss. uppmärk-
samhet, fann honom ofta inbegripen i samtal
med unga officerare från den förnäma verlden
i Stockholm. Så snart någon sådan kom till
lägret vid Elfsnabben, skyndade sig Renaud
att göra hans bekantskap, och snart derefter
såg man dem ifrigt konversera med hvar-
andra.
— Hvad, tusan, går åt dig? Hvarför löper
du så der efter alla fänrikar, som skickas hit
från Stockholm? frågade honom en dag herr
de la Guerche. 4
— Mins du, min vän, svarade Renaud med
allvarlig min, en dam som hette baronessan
ATgomer?
— Visserligen har jag mindre anledning än
du att komma ihåg henne; men jag har ändå
ej glömt henne.
— Nåvil, jag frågar alla officerare, som
varit litet med i verlden, om de veta hvad
det blifvit af henne, Jag har hoppats att