ett sådant sätt, att han genom densamma kan
blifva försörjd förr än han hunnit underofficers-
graden, hvilken dock endast af ett fåtal kan upp-
nås, och att han derföre, då han hufvudsakligen
skall försörja sig och de sina genom sina händers
arbete, under denna långa tjenstetid motser såväl
med bäfvan hvanjo extra kommendering, till hvil-
ken han kan kallas, emedan underhållet af hustru
och bärn derigenom försvåras, som äfven den tid,
då han skall lemna den bostad och kåltäppa, han
under många år bebott och brukat, och som un-
der denna tid varit en fristad för honom och
hans familj. .
En af de kraftigaste driffjedrarne för utbildandet
af ett godt befäl går äfven genom en lång tjenste-
tid och genom torpstugan förlorad, och denna drif-
fjeder är ärelystnaden. Att efter flerårigt sträf-
vande ä hinna längre än till korporal med en
sammanlagd årlig inkomst af 175 rdr eller till och
med till 1:e korporal med 200 rdr — och högst få
äro de som hinna längre — är sannerligen en så
ringa uppmuntran för unge män med förmåga och
verkliga befälsanlag att inträda uti den indelta
armen såsom soldater, att desse åt nästan hvilket
håll de vända sina sträfvanden hafva vida större
utsigt att vinna utkomst och anseende än på den
militära banan.
Det är äfven derföre som en lång tjenstetid i
väsentlig mån bidrager attj förhindra en sådan
rekrytering af indelta armån, att denna verkligen
kan lemna den tillgång på dugligt underbefäl, som
ik. m:ts proposition afses.
En lång tjenstetid har dessutom det felet, att
man under densamma använder så mycken tid och
kostnad för att utbilda en soldat till underbefäl,
att man under denna tid och för samma kostnad
borde dertill kunnat utbilda flera, hvilka, sedan
de lemnat tjensten, vid krigstillfälle kunde blifva
till stor nytta såsom en förstärkning till armen,
eller såsom en väl behöflig stam åt landsstormen.
Utskottet anser sig härvid böra erinra om hvad
veservanterna mot det särskilda utskottets betän-
kande vid innevarande års lagtima riksdag yttrat
i detta hänseende:
Det finnes äfven ett annat förhållande, hvarige-
nom rust- och rotehållarens rättigheter med hän-
seende till soldaten motverka hvad som med vär-
nepligtens utsträckning i öfverensstämmelse med
k. m:ts proposition åsyftas. Såvida landsstormen,
särdeles dess första uppbåd, som är afsedt att or-
ganiseras i särskilda kårer och kunna sjelfständigt
uppträda skall uppfylla sin bestämmelse, måste
nödvändigt inom densamma finnas en större krigs-
skicklighet än den värnepligtige under sin korta
öfning såsom beväring kan vinna och sedermera
bibehålla. En sådan skicklighet är att förvänta
endast hos dem, hvilka såsom befäl eller manska
tjenat i armån och der erhållit fullständig utbild-
ning. Af dessa behöfves också i krigsreserven
eller landstormens första upppåd ett ganska be-
tydligt antal, för att såsom befäl leda eller såsom
stamtrupp tjenå till stöd för de öfriga, hvilka der-
förutan snart skulle gagnlöst uppoftras i striden.
Nu är det likväl i mindre den indelta soldatens
än rust- och rotehållarens fördel och rätt, att den
förre, så länge hans krafter det medgifva, qvar-
stannar i tjensten, hvilken han derför i allmänhet
ej lemnar förr än värnepligtsåldern redan är till-
ändalupen. Vill man af den allmänna värneplig-
ten göra allt hvad deraf till landets försvar kan
blifva — och derpå måste ju alla bemödanden nu-
mera riktas — är det således nödigt att här an-
märkta förhållanden åtminstone för någon del af
truppen ändras. så att denna kan, genom en tidi-
gare afgång från tjensten, blifva ett stöd för den
allmänna värnepligten under alla de olika tormer,
hvari densamma uppträder.
Till förestående skäl för sitt afstyrkande anser
sig utskottet ytterligare böra anföra, att då utskot-
tet icke anser indelta armån tillräcklig för landets
försvar och icke heller anser den lämplig såsom
befälsstam för en armå bestående af värnepligtige,
det är af högsta vigt, att den indelta armån upp-
häfves, på det en bättre och lämpligare befälsstam
må kunna bildas utur de värnepligtiges led met
den ersättning af statsverket, som kan blifva be-
höflig. :
På grund af de åsigter angående nödvändighe-
ten af indelningsverkets upphäfvande, som här of-
van blifvit uttalade, har utskottet icke heller an-
sett sig böra ingå i någon detaljerad pröfning af
de lindringar, som k. m:ts nådiga förslag afser.
Till slut vill utskottet äfven hafva erinrat, att
det svårligen kan hysa förtroende till lämpligheten
af de förs ag som uti k. m:ts nådiga proposition
blifvit framlagda, alldenstund de uti flera vigtiga
delar stå i strid med hvad chefen för landtför-
svars-departementet uti sina till föregående riks-
dagar aflemnade förslag framhållit såsom både
statsrättsligt, nyttigt och nödvändigt.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får
utskottet derföre föreslå:
1:o att riksdagen må afslå det af k.
m;t framlagda förslag till förordning an-
gående förändrade bestämmelser i fråga
om rust och rotehållsinrättningen vid
landtförsvaret.
I afseende åter på k. m:ts nådiga förslag till
lag ansående den allmänna värneplisten, har
k. mt ställt detsamma uti det sammanhang med
förslaget — till förordning angående förändrade
bestämmelser i fråga om rote- och rusthållsin-
rättningen vid landtförsvaret, att det sed-
nare måste anses förfallet; så framt icke det förra
antages, hvilket dock icke kan utgöra hinder för
antagandet af det förra förslaget, äfven om det sed-
nare afslås. Utskottet har icke heller funnit skäl
att tillstyrka, det frågan om antagande af försla-
et till lag angående den allmänna värnepligten
skulle förfalla derföre, att utskottet afstyrkt att
ordna rote- och rusthållsinrättningen på det af
k. met föreslagna sätt. Vid sådant förhållande och
då förslaget till lag angående den allmänna vär
nepligten blifvit af k. m:t till innevarande riksdag
öfverlemnadt sådant det af sistförflutna lagtima
riksdags särskilda utskott affattades samt af för-
sta kammaren oförändradt och ef andra kamma-
ren i de aldra flesta och vigtigasto delar antogs,
samt då dessutom omständigheterna varit särdeles
ogynnsamma för en sor fällig granskning af nämn-
da lagförslags särskilda stadganden, enär hälften
da lagtörsläge a ansett förslaget i sin helhet