komma, och indelningsverket såsom en skatte-
börda. Det är äfven det mål, hvarthän man
skall komma, som utskottet vill se klart utsta-
kadt, innan utskottet anser sig böra tillstyrka
så genomgripande förändringar, som de af k.
m:t föreslagna, hvilka dock. endast kunna inne-
bära en öfvergång till någonting, som ännu sviäf-
var i det ovissa. Uti en sekler gammal inrätt-
ning, såsom indelningsverket, har man ej ritt
att göra stora och genomgripande rubbningar,
då man på samma gång är öfvertygad, att dessa
rubbningar endast åstadkomma tillfälliga förän-
dringar, hvilka snart måste efterföljas af andra
— kanhända ännu större.
I afseende på olimpligheten af indelningsver-
kets qvarstående såsom skattebörda, ensam drab-
bande rote- och rusthållare, får utskottet hän-
visa till det särskilda utskottets utlåtande nr 1
för sistförflutna lagtima riksdag, uti hvilket de
åsigter finnas uttalade, som nu föranleda utskot-
tet att äfven ur denna synpunkt anse indelnings-
verkets upphäfvande såsom nödvändigt.
Utskottet öfvergår härefter till det, som utskot-
tet anser vara det vigtigaste skälet för indelnings:
verkets upphäfvande och derföre äfven för utskot-
tets afstyrkande af k. m:ts förslag till förordning
angående förändrade bestämmelser i fråga om
rote- och rusthållsinrättningen vid landtför-
svaret, och detta skäl är den indelta armåens
olämplighet såsom befäl och stam för landets va-
ponskyl iga ungdom, då denna uppkallas till mi-
itärtjenst på grund af allmän värnepligt.
Utskottet anser nemligen, att indelningsverkets
bibehållande ovilkorligen förutsätter, att den in-
delta soldaten fortfarande anskaffas utaf jordega-
ren, som skall hysa honom på sina egor samt förse
honom med hus, för hvilkas nybyggnad jordegaren
äfvenledes är ansvarig, och utskottet anser, Pp
samma gång, att just denna anskaffning af jord-
egaren, som måste önska att för billigaste pris få
en beskedlig karl, som gör honom så liten olägen-
het som möjligt, svårligen kan vara egnad atttill-
försäkra indelta armön sådana soldater, som före-
trädesvis äro lämpliga att utbildas till befäl. Der-
till kommer ytterligare, att det måste ligga i jord-
egarens intresse. att soldaten så sällan som möjligt
är bortkommenderad från hemmet, hvilket äfven-
ledes är alldeles stridande mot den utbildning till
och användning som befäl, hvilka i k. m:ts pro-
position förutsättas.
Så länge rekryteringen bindes vid jorden och så
länge den indeita soldaten bindes vid sin torp-
stuga med en kåltippa om några kappland jord,
så länge kan man ej heller vänta, atti den indelta
armåns led få andra än dem, som tillhöra daglö-
narnes klass, och utaf dessa ingalunda de bästa,
för så vidt de ej af begär att gifta sig söka an-
ställning som soldater, för att få tak öfver hufvu-
det för sig och de sina; och man bortjagar genom
torpstugorna de mera intelligenta element, af
hvilka en verklig befälsstam för värnepligtige
skulle bestå.
Det följer sålunda med indelningsverket, att den
indelta soldaten, vare sig att han är uppsatt efter
nu gällande grunder eller efter de grunder, som i
k. m:ts proposition föreslås, alltid kommer att re-
kryteras ur samhällets lägsta klasser, hvilket en-
ligt utskottets äsigt ingalunda kan vara lämpligt,
då man vill göra honom till befäl och ledare för
en armå, sammansatt, på grund af den allmänna
värnepligten, utaf medborgare af alla samhälls-
klasser, såväl de lägsta, d. v. s. de okunnigaste,
som de högsta, d. v. s. de mest bildade och intel
ligenta, ty verklig bildning gifver öfverallt intelli-
ens, och den gifver äfven anseende — långt större
än det, den indelta soldaten i allmänhet kan göra
anspråk på, äfven om han på föreskrifna möten
och uti underbefälsskolan skaftat sig det mätt af
kunskaper, som derstädes kan förvärfvas.
Men det är icke allenast soldatens egenskap att
rekryteras af jordegaren och utur de mest obe-
medlade samhiällsklasserna samt det olämplig
aflöningssättet för soldater, som skola utbildas til
befäl, som utskottet anser vara indelningsverkets
olägenheter, utan dertill må äfven räknas den in-
delta soldatens långa tjenstetid, hvilken äfven så,
nära sammanhänger med sjelfva indelningsverket,
att detta skulle inom kort upphäfvas, för den hän.
delse tjenstetiden i betydlig mån förkortades
Visserligen föreslår k. m:t, att sold24, som fyllt
27 år och i sin tjenst varit 7 år anställd skall
under fredstid vara berättigad att, efter derom
fjord anmälan, erhälla afsked, dock med skyldig-
net att, om han af sådan rätt före uppnådda 15
tjensteår vill sig begagna, sätta i sitt ställe annan
krigsduglig karl, hvilken emot enahanda löneför-
måner, och utan att staton lemnar det i 2 5 stad-
gade legobelopp, åtager sig nylegd soldats förplig-
telser, men då det i allmänhet lggor i såväl sol.
datens som rotehållarens eget intresse, attsoldaten
så länge som möjligt qvarstannar i tjensten, torde
man kunna förutsätta, att denna bostimmelse icke
i nämnvärd mån kommer att förändra det öfver-
klagade förhållandet.
. Med läng tjenstotid följer, att soldaten sjelf efter
inträdet i krigstjenst känner sig deraf bunden fö d
hela den tid han ännu eger sina fulla arbetskraft.
ter, utan utsigt att kunna egna sig åt sin tjenst på
RT rr rr Frang