en man, för hvilken han hyser ett oinskränkt
förtroende, och som hatar honom: Öfverallt
der ni ser denhe man, så var på er vakt!
Han traktar kanske efter Gustaf Adolfs lif.
— Och hvad heter denne man?
— Ni såg hönom en stund ir hvita huset;
han heter hertig Frans Albrecht af Sachsen-
Lauenburg.
— Var det den långe ryttaren, som skyn-
dade sig att förfölja kapten Jakobus?
— Just han.
Och hon tillade rodnande under slöjan:
— Han har älskat mig... förstår ni?
— Jag förstår, sade herr de Guerche; och
ni kan lita på mig.
I detta ögonblick satte sig hans egen sqva-
droni rörelse; Margareta pekade på fanorna
som svajade nere vid stranden. Han bugade
sig då och tog afsked af henne.
En stund derefter tillkännagaf en artilleri-
salfva att den sista bataljonen gått ombord.
Vinden fyllde de tusen segel som nu tillsattes,
och flottan försvann småningom ur sigte:
Konungen, som stod på amirals-skeppets
kommandobrygga, blickade tankfull tillbaka på
svenska kusten. Hans öga upptäckte en svart
punkt på en gräsbeväxt kulle, som låg ett
stycke från stranden.
— Det tycks vara en qvinna, försjunken i
bön, sade Gustaf Adolf till herr de la Guerche,
hvilken befann sig vid hans sida.
— Ja, svarade Armand Louis rörd.