Försvarsutskottets betänkande utdelades i går till kamrarnes ledamöter. Det är, med uteslutande af inledningen, hvari uppräknas de särskilda förslag, som hänskjutits till utskottets pröfning, af följande innehåll: Sedan utskottet afslutat behandlingen af de i förenämnda kungl. proposivion nr 1 framställda förslagen till lag angående den allmiännå värnepligten och till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsin rättniugen vid landtförsvaret, här utskottet ansett sig böra sätta riksdagen i tillfälle att utan dröjsmål besluta öfver dessa grundvalar för den föreslagna ari Corganisationen, och går nu, innan utskottet till handläggning företagit öfriga delar af de till utskottet bänvisade frågor, att till riksdagens kamrar åfgifvå utlåtande Sfver öfvannämnda tvenne författningsförslag, jemte de tillutskottet öfverlemnade motioner, gom röra landtförsvarets ordnande, Följande, den ordning, i hvilken frågorna hos utskottet blifvit behandlade, tillåter sig utskottet aft i frimstå rummet yttra sig öfver förslaget till förordning angående förändrade bestiumeiser i fråga om röteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret och derefter om förslaget till låg angående den allmänna värnepligten. Då utskottet vid denna behandling kommit till det beslut att afstyrka bifall till kungl: maj:ts förslag till förordning angående förändrade beslämmelser .i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret, har detta hufvudsakligen skett at det skäl, att utskottet anser försvarsväsendet böra ordnas på grund af den allmänna värnepDgten och ätt detta icke lämpligen låter sig göra med indelningsverkets bibebållande. Lika med kungl. maj:t anser utskottet nödvindigt att i törsta rummet ordna den folkbevipning, hvilken i vårt land, likasom i Europas flesta öfriga samhällen, måste utgöra försvarsväsendets breda grundval. På denna grundval anser äfven utskottet, att försvarsviäsendet både bör öch kan byggas så starkt och mäktigt, åttv vi förmå ått skydda våra landamiiren mot främmande angrepp: samt fortfarande hifda svenska fölkets urgamla fribet och sjelfständighet; hvarje.xteutskottet förestiller sig, att utgifterna för ett försvarsväsende, grundadt på allmin virnepligt under fredstid, skola komma landet till nytta icke ellenast genom den trygghet det skänker, utan ock genom den uppfostran, som kommer landets söner till godo just i den ålder, då de äro mest mottagliga derför. En arme, grundad på allmän värnepligt, lemnar landet dessutom bättre än någon annan full visshet derom, ätt tid och penningar, som offras på försvarsviäsendet, blitva använda på det klokaste och nyttigaste sätt för det allmänna bista. Då hela landets ungdom, så hög som låg, så fattig som rik, utan undantag tillhör armen, så håller ifven Hela ländet en vida strängare kontroll öfver, huru desse landets söner uti ärmåen användas, än om de, som inträda i armåöa, endast bestå af obemedlade, som cj kunnat lega för sig eller som Jåtit lega sig för andra. Må män icke förglömma, atticke allenast materialet,