(Insändt från södrå Sverige.) Aftonblädet, såsom organ för det parti, som tagit regeringens armåförslags genomdrifvande på entreprenad, har nu fillgripit ett nytt vapen, sedan de gamla blifvit utnötta utan något resultat. Bladet söker nemligen inbilla folk, att motståndet egentligen utgått från Skåne, hvars representanter vilja tillskansa sig förmåner på det öfriga landets bekostnad. Genom att framkasta dylika fula beskyllningar tror sig bladet kunna väcka animositet mot nämnda provins representanter och åstadkomma oenighet och splittring inom riksdagen. Metoden splittra och beherrska (divide et impera) är gammal och mycket använd, särdeles af statsmän och regeringar, men Aftonbladet är alltför väl kändt i orten, för att densamma i dess hand skulle innebära någon fara. Mången här på landet, som icke närmare följt med det förflutna årets händelser, har med skäl undrat hvarför vår regering just nä, med en verklig feberaktig ängslan, framkommit med ett armåförslag, som öfverstiger landets tillgångar. Icke kan rimligtvis orsaken vara den, att kejsar Napoleon förklarade Tyskland krig, ty af Frankrike hafva vi ju intet att frukta? Till och med 1854—55, då kriget brann invid våra egna kuster, hördes intet dylikt af; icke eller 1866, då Österrike dukade under; ja ej ens en gång 1864, ehuru kriget rördo Danmark, förnams en dylik panik hos regeringen. Det måste således förefinnas andra skäl af vida starkare art, och den, som med noggrannhet följt med den utländska tidningspressen underjdet förflutna året, har icke heller kunnat undgå att inhemta ett och annat, som kästar, om ock ett sparsarat, dock ett temligen tydligt ljus öfver denna sak, hvilken ännu är insvept i diplomatiens mystiska ombhölje. De vinkar, vi erhållit af utländska tidningar, äro förnämligast: Om-. nämnandet i en fransk och äfven i en och annan svensk tidning, att kejsar Napoleon, då han afreste till krigsteatern 1870, bar endast svenska och danska ordnar; att svenska utrikesministern vid krigets utbrott hals öfver hufvud reste från en tysk badort till Paris; att Napoleon, straxt efter fångenskapen vid Sedan, yttrade till några högre tyska officeråre, att han hade påräknat Skandinaviens hjelp; att högste Bbefälhafvaren i öfver franska Östersjösskådrärie, efligt hans ! officiella rapport, var öfvertygad, då han af: seglade från Cherbourg, att han skulle blifva understödd. af Sverige-Norge; samt slutligen det af Times och andra tidningar omnämnda brefvet till en fången fransk officer, hvilket fallit i tyskarnes händer öch hvil