celler. Andra påstå att hon vistas hos en slägtinge i Tyskland. — Eftersom vi nu fara till Tyskland, kan du ju våra lugn. Du träffar henne nog! — Hm! Det är jag inte mycket glad öfver. Och Renaud suckade. Den 24 juni 1630 gafs signal till embarkering; en temligen frisk nordlig vind blåste. En oräknelig folkmassa, som tillströmmat från alla håll och kanter trängdes på stranden. Borgare, bönder och adelsmän stodo om hvarandra, uppgifvande Tjudliga hurrarop. När konungen visade sig fill häst, omgifven af sina högre officerare och blomman af sin :adel, blef bifallsstormen öfverväldigande, jublet kände inga gränser. Kanonernas röster blandade sig med folkmassans. Tusen flaggor svajade från fartygens mastor, vapnen blänkte i solen; det var ett storartadt skådespel som hos de närvarande framkallade den mest entusiastiska stämning, Och hvad kunde man icke vänta af en armå, ledd af sådana anförare? Gustaf Adolf var icke längre samma ryttare, som herr de la Guerche hade sett färdag till det lilla hvita huset i skogen, en ung man, ännu drömmande om kärlekens lycka; han var nu den krönte herrskaren öfver ett väpnadt folk, fältHerren, å hvilken ett kungarikes öde berodde. Mån behöfde blott se honöm; för att gåhabt fåtta förtroende för honom. Mer än en bland borgarne och köp