Minnet af hvad herr de la Guerche uträttat
vid la Rochelle vaknade åter hos samtliga de
tillstädesvarande. Men snart gjorde sig vissa
betänkligheter gällande; han var ju så ung.
De äldre, som hoppats sjelfva komma i åtanka,
sågo på hvarandra och frågade, om man väl
kunde antaga att han var lika klok och för-
sigtig som han var tapper.
— Hvar har han lärt sig föra kommandot?
frågade en hugenott med ett ärr i pannan.
— Han har lärt sig att segra! ropade Re-
naud, som började bli het, och som icke kunde
skämta när det var fråga om hans vän.
Detta svar framkallade en liflig sensation
bland hugenotterna. Renaud begagnade sig af
den allmänna rörelse, han åstadkommit, till
att stiga upp på en bänk och ropa:
— Jag har sagt att han kan konsten att segra;
det är jag bäst i tillfälle att intyga, jag som
så ofta har sett honom i striden. Sjelf har
jag brutit mången lans med honom, utan att
det dock någonsin lyckats mig att besegra
honom. Och hvad jag icke kan göra, det
tviflar jag på att någon af här närvarande
herrar kan göra.
Detta djerfva yttramde väckte somligas
vrede, andras beundran.
— Hvad heter ers nåd, om jag får lof att
fråga? sade en af hugenotterna. :
— Ah! det här slutar visst inte väl, tänkte
Armand Louis och började hoppa öfver bän-