.
Riksdags-Nyheter.
Båda kamrarne sammanträdde i går middag
kl. half 2.
I första kammaren, hvars medlemmar, sir-
skildt de skånska, fåtaligt infunnit sig, begär-
des ordet först af krigsministern hr Abelin.
Talaren ansåg, att det ej skulle kunna förefalla
underligt om i den fråga, som nu vore
föremål för urtima riksdagens arbete, han
uppträdde och yttrade sig. att skiljaktiga
omdömen yppats, nu då man kommit från ord
till handling, vore naturligt. Det förslag, re-
geringen framlagt, vore ej ofelbart, ty ofelbara
ting kunna menniskor icke åstadkomma, men
alla, som icke företrädesvis söka detaljan-
märkningar mot detta förslag, böra dock låta
sina enskilda meningar falla och förena sig om
att medverka till ett stort mål: dess antagande.
Förslaget i fråga är förmedlande de vid förra
riksdagen framkomna skilda meningarne, på
samma gång dess antagande skänker oss ett
tryggt törsvar. Vårt nuvarande försvar är
otillräckligt, ohållbart, men ej så, som om det
är rådligt att borttaga grunden för detsamma,
TIndelningsverket, ty denna grund är stödd af
den allmänna meniogen ilandet. Derföre hade
äfven i detta nya armåförslag bibehållits in-
delningsverket, denna fasta stödjepelare för
det hela. — Talaren ville upptaga till besva-
rande ett par af de anmärkningar, som gjorts
vid föregående sammanträde i denna kammare
mot regeringens förslag. Man hade sagt att
genom detta förslag blott skalet af Indelnings-
verket skulle qvarstå och haft, från flera håll,
åtskilligt att tala om backstugor, hvilka se-
nare ej skulle motsvara billighetens fordringar.
Men om anmärkarne gåfve sig tid att granska
förslagets förändrade bestämmelser i detta af-
seende, skulle de finna, att dessa närmade sig
till de vid indelningsverkets upprättande gäl-
lande förhållanden, då jordarealen för soldat
torpet i allmänhet utgjort ett halft tunnland.
Dessutom hade det aldrig varit den omstän-
digheten, att soldaten sutte på ett stort torp,
som utgjort det karakteristiska för indelnings-
verket, utan den, att soldaten vore bofast på
hemmanet, att han genom aflöningsförhållandet
är förenad med ortens befolkning, att han
genom eget arbete är en produktiv medlem
af samhället samt att han genom sin långa
tjenstetid får kärlek och förtroende till
sitt befäl. Ingen fara vore, att de för-
ändrade bestämmelserna skulle medföra en
minskning af torpen, der dessa nu hade större
areal än det i förslaget stadgade minimum,
ty rotehållaren skulle alltid finna en fördel i
att i stället för penningar få lemna produk-
ter och en ännu större fördel i att få lemna
jord. Den kontanta lönen förändrar icke hel-
Jer i någon mån den indelta soldatens ställ-
ning, ty då skulle ju redan nu korporalerne,
som åtnjuta en kontant lön utöfver torpet, in-
nehafva en olika ställning mot soldaten. Och
om äfven torpet skulle inskränkas till kål-
täppan och boningshusct, så blir den inga-
Junda hvad man så föraktligt kallat back-
stuga, ty soldaten bor der ej på nåder, han
är en statens tjenare, medveten och ofta stolt
öfver att vara en ordningens upprätthållare
och en fosterlandets försvarare. Att upp-
ställa ett stort torp såsom vilkor för en dug-
lig soldat skulle vara ej allenast ett misstag,
utan ätven en orättvisa, ty icke äro solda-
terne sämre i de provinser, t. ex. i Norrland,
der torpjordens areal utgör i medeltal ett
tunnland, än der den, t, ex. i Westergötland,
utgör fyra. Att soldaten egde ctt eget hem
vore af stor vigt, ty huru annars kunna på-
räkna att finna honom på bestämd ort, huru
eljest kunna åstadkomma en hastig mobi-
lisering oeh påräkna den noggranna vård
af kronans till soldaten utlemnade dyrbara
effekter? — Man hade klagat öfver, att in-
delningsverket tryckte ojemnt, men likväl hade
man anmärkt, att den utjemning, som försla-
get innehölle, på samma gång den på vissa
håll medrörde någon ökad tunga, på andra
deremot medförde en så oskälig vinst, att ro-
tehållarne skulle finna sig af samvetsgrann-
het hindrade att ingå derpå. Den, som be-
räknat, att det skulle i vissa fall medföra
ökade kostnader, hade förbisett, att rotehål-
laren eger rätt, om ban så vill, att qvarstå
vid det gamla, med erhållande likväl af den