Waxholm i fara. En del af skärgårdseskadern företog i gå det af oss härom dagen omnämda anfalle mot Waxholm. Ur Dagligt Allehanda tag vi oss friheten låna följande utförliga skil dring öfver denna manöver: Den angripande eskadern bestod af 5 större kanonbåtar, hvardera armerad med två svår: kanoner, en föroch en akterut, samt under stöddes af åtskilliga smärre båtar att användas vid rekognosceringen, Vederbörande såväl i hufvudstaden som äfven i Waxholm hade dock antagligen redan medelst telegrafen blifvit underrättade om den fara, som hotade den för Stockholm så vigtiga fästningen, ty utom de redan här och der å ömse sidor om den närmaste smala farleden till Waxholm befintliga jordbatterierna, som alla voro i komplett skick med servisen vin tande vid de väldiga kanonerna, voro äfven på kimpliga ställen smärro batterier uppkastade, som demaskerades allt efter som de kunde göra den framryckande fienden något afbräck, Dessutom hade pansarbåtarne Sköld och Garmer ilat fästningen till hjelp, hvilken försvarsstyrka i går på morgonon än ytterligare blef ökad med kanonbåten Svensksund samt konupgens ångare Sköldmön, å hvilken båt densammo sjelf befann sig. Redan tidigt på morgonen hade underrättelso ingått, att den fiendtliga eskadern var i annalkande, och Garmer och Sköld samt Svensksund gingo derför genast ut för att förstärka det försvar, som utgjordes af battorierna vid inloppet till Waxholm. Kl. 10 hördes äfven i Waxholm en häftig kanonad trån Kodjupet, och af de väldiga knallarno kunde man lätteligen höra, att pansarbåtarne redan voro engagerade i striden, liksom det äfven var hörbart, att striden drog sig allt närmare fästningen. Rundt omkring å de omgifrande stränderna och å hvarje för åskådande lämplig punkt i staden Waxholm sågos talrika grupper af lifligt intresserade åskådare, som ifrigt diskuterade utsigterna för stridens slutliga utgång. Allt häftigare blef emellertid kanondundret, och i ett nu öppnade ett för tillfället å Stora Kamimarholmen uppfördt batteri en häfuig eld, som gaf tillkänna, att den fiendtliga eskadern redan var på väg att intränga i norra Waxholmsfjärden. Snart framkom äfven det ena efter det andra af våra fartyg, hvilka icke förmått att hindra fiendens framträngande. Först kom Svensksund, så do båda pansarbåtarne och slutligen Sköldmön. Reträtten försiggick långsamt, och man såg tydligt, att en god del taktik ingick i densamma. Svensksund lade sig under fästningens och batteriernas å Stora Kammarholmen och Kronudden kanoner, hvaremot Sköld och Garmer, hvilka båda sågo ut som flytande öar i följd af den beklädnad af späda träd och grenar man gifvit desamma, drogo sig in under Edholmalandet, der afvaktande fienden. Denne lät äfven locka sig in i snaran. Under en häftig kanonad, som endast svagt besyarades af våra kanoner, framträngde den på en linie, dock under iakttagande af en försigligbet, som tydligen gaf tillkänna, att han fruktade i farvattnet möjligen befintliga minor. Allt närmare och närmaro malkas han, då plötsligen ett brak höres och en väldig vatten massa till en betydlig höjd kastas, upp strax framför stäfven at ett af de fiendtliga fartygen. Denna mina följdes snart af en andra, redje och fjerde. Dessa hejdade dock endast för en kort tid. Snart såg man åter de fiendtiga fartygen fortsätta sin avancerande rörelse, lt under det do underhöllo en häftig kanoad, som äfven nu endast svagt besvarades af ästena. Plötsligen såg man dock Sköld och armer, utfrustande väldiga ångmoln, sätta ig i rörelse, och smygande sig längs under Idholmalandet, voro de snart i ryggen på ienden. Denno kom nu rätt illa ut. Från ästningen, jordbatterierna och pansarbåtarne örjade nu en häftig korseld spela, som nart bragte den fiendtliga eskadern till att ngefär kl. 12 middagen retirera ut åt skärården. Utom do i trakten boende hade ett icke betydligt antal åskådare från Stockholm inunnit sig, bland dom flere riksdagsmän, som rod lifligt intresse syntes följa de vackra 1anövrerna. : Mokniskt mm