bataljosen funnos verkliga vetenskapsmän.
hvad som under ett år sådant som dett:
synes lätt att utföra, kan under mindre
gynnsamma penningeförhållanden erbjuds
oöfvervinnerliga svårigheter. Vikunna icke
alltid vänta goda år; medelmåttiga och miss-
växtår lära icke alltid uteblifva, och man
kan lätt tänka sig hvilka förändrade för-
hållanden ett par eller tre dylika år åstad-
komma. Ty värr, visar erfarenheten att
både den enskilde och lagstiftaren under en
gynnsam tid lätt glömma att onda dagar
kunna komma.
Leverantörerna, som åtagit sig proviante-
ringen, fullgjorde sina förbindelser på ett
utmärkt sätt. Köttet, af feta och unga
kreatur, var det bästa man kunde få och
slagtadt under intendenturens uppsigt. Det
var mig omöjligt att få se något af det utaf
hr Gahn sjelf med aseptin behandlade köttet.
Detta lärer också hafva varit en obetyd-
lighet. En del af osten var af sämre slag
än som var betingadt, men detta lärer ha
tillkommit utan Icverantörens vetskap, sades
det. Äfven råkade en del af Kalmar rege-
mente en dag på Näsby fält att få fläsk,
som börjat skämmas och hvilket nu kom
en del fattiga barn till del. MNorrmännens
proviant var allt igenom god.
Efter sista manöverns afslutande erhöllo
trupperna för andra gången af konungen en
extra förplägning af 3 tum bränvin, De
svenska trupperna togo sina tre tum med
tacksamhet; men när denna förplägning an-
kom till Sösterdölingarne4 var jag händelse-
vis närvarande och samtalade med en berest
och litterär kapten. Efter en ovanlig rö-
relse i kompaniet, kommo några män fram
och frågade: Skola vi vara tvungna att
dricka sådan Nej, blef svaret, och nu
fick bränvinet rinna på marken. En stolt
national? sade mig, att förra gången var
bränvinet välkommet, emedan de behöfde
det att slå i stöflarne, för att förekomma
ömhet i fötterna; men nu vore detta obe-
höfligt. Kaptenen sökte öfvertyga mig att
man icke handlade så af vanvördnad emot
konungen. Tvärtom aktade man konungen
såsom en bra man, och man älskar sven-
skarne och unionen, samt är innerligt glad
öfver att folken på båda sidor Kölen numera
lärt att rätt förstå hvarandra.
Österdalens jägarbataljon och Thelemar-
kens musketörer voro båda Snationalet4, d.
Vv. 8. värnepligtige, men emellan dem var
en lätt skönjbar skilnad i karakter, seder
och välmåga. Bland österdölingarne4 fun-
nos rika ynglingar och em lärd man i lägret
försäkrade mig att bland underofficerarne i
Fosterlandskärleken synes i Österdalen vara
utomordentligt utbildad och det lär derstä-
des anses mindre rätt att sätta man i sitt
ställe, hvilket norska lagen tillåter. Sjelfva
rekryten i Österdalen känner sin värdighet
och uppträder gent emot sin förman på så-
dant sätt att annat än höflighet och vän-
lighet icke kan komma i fråga. Sista af-
tonen musicerades och dansades vid Söster-
dölingarnes4 läger och en ung dam hade
trängt så nära bon kunde för att bättre
höra musiken. Den posterande sade vän-
ligt åt henne, att hon borde draga sig nå-
got villbaka; men en kapten tog hennoca
parti och sade att hon skulle få stå qvar. Nej,
kapten, sade den unge mannen; 4damen
måste draga sig tillbaka; ty det strider mot
order4, och tog damen artigt i armen och
förde henne tillbaka. Kaptenen berömde
honom för hans energi. De flesta af Söster-
dölingarne4 äro skickliga skidlöpare, sades
det. I deras karakter visar sig en oändlig
stolthet. En stor del af gemenskapen var
beundrare af Jaabek och republikanerna. Vi
ha republik, sade de med värma. 4Kon-
gen är vår pre-ident, när han är i Norge.
Vi stifta sjelfva våra lagar och kongen kan
icke, såsom i Sverige, hindra oss att genom-
föra vira egna boslut.4 Man behöfde icke
stanna i lägret en half timme innan man
förnam att Sösterdölingen hade bättre reda
på sitt lands egendomligter och lagar än
på innehållet i katekesen.
Thelemarkaren står i alla afscenden un-
der Sösterdölingent. Han symes mindre
öppen och mera nedtryckt, och man sak-
nade bland thelemarkarne rika och bildade
personer, emedan sådana sätta annav man
sitt ställe. De hafva ett mindre godt ut-
seende, men äro förträffliga trupper, som
fordra att blifva väl behandlade af sina
förmän, Braut Anund.