bataljosen funnos verkliga vetenskapsmän. hvad som under ett år sådant som dett: synes lätt att utföra, kan under mindre gynnsamma penningeförhållanden erbjuds oöfvervinnerliga svårigheter. Vikunna icke alltid vänta goda år; medelmåttiga och missväxtår lära icke alltid uteblifva, och man kan lätt tänka sig hvilka förändrade förhållanden ett par eller tre dylika år åstadkomma. Ty värr, visar erfarenheten att både den enskilde och lagstiftaren under en gynnsam tid lätt glömma att onda dagar kunna komma. Leverantörerna, som åtagit sig provianteringen, fullgjorde sina förbindelser på ett utmärkt sätt. Köttet, af feta och unga kreatur, var det bästa man kunde få och slagtadt under intendenturens uppsigt. Det var mig omöjligt att få se något af det utaf hr Gahn sjelf med aseptin behandlade köttet. Detta lärer också hafva varit en obetydlighet. En del af osten var af sämre slag än som var betingadt, men detta lärer ha tillkommit utan Icverantörens vetskap, sades det. Äfven råkade en del af Kalmar regemente en dag på Näsby fält att få fläsk, som börjat skämmas och hvilket nu kom en del fattiga barn till del. MNorrmännens proviant var allt igenom god. Efter sista manöverns afslutande erhöllo trupperna för andra gången af konungen en extra förplägning af 3 tum bränvin, De svenska trupperna togo sina tre tum med tacksamhet; men när denna förplägning ankom till Sösterdölingarne4 var jag händelsevis närvarande och samtalade med en berest och litterär kapten. Efter en ovanlig rörelse i kompaniet, kommo några män fram och frågade: Skola vi vara tvungna att dricka sådan Nej, blef svaret, och nu fick bränvinet rinna på marken. En stolt national? sade mig, att förra gången var bränvinet välkommet, emedan de behöfde det att slå i stöflarne, för att förekomma ömhet i fötterna; men nu vore detta obehöfligt. Kaptenen sökte öfvertyga mig att man icke handlade så af vanvördnad emot konungen. Tvärtom aktade man konungen såsom en bra man, och man älskar svenskarne och unionen, samt är innerligt glad öfver att folken på båda sidor Kölen numera lärt att rätt förstå hvarandra. Österdalens jägarbataljon och Thelemarkens musketörer voro båda Snationalet4, d. Vv. 8. värnepligtige, men emellan dem var en lätt skönjbar skilnad i karakter, seder och välmåga. Bland österdölingarne4 funnos rika ynglingar och em lärd man i lägret försäkrade mig att bland underofficerarne i Fosterlandskärleken synes i Österdalen vara utomordentligt utbildad och det lär derstädes anses mindre rätt att sätta man i sitt ställe, hvilket norska lagen tillåter. Sjelfva rekryten i Österdalen känner sin värdighet och uppträder gent emot sin förman på sådant sätt att annat än höflighet och vänlighet icke kan komma i fråga. Sista aftonen musicerades och dansades vid Sösterdölingarnes4 läger och en ung dam hade trängt så nära bon kunde för att bättre höra musiken. Den posterande sade vänligt åt henne, att hon borde draga sig något villbaka; men en kapten tog hennoca parti och sade att hon skulle få stå qvar. Nej, kapten, sade den unge mannen; 4damen måste draga sig tillbaka; ty det strider mot order4, och tog damen artigt i armen och förde henne tillbaka. Kaptenen berömde honom för hans energi. De flesta af Sösterdölingarne4 äro skickliga skidlöpare, sades det. I deras karakter visar sig en oändlig stolthet. En stor del af gemenskapen var beundrare af Jaabek och republikanerna. Vi ha republik, sade de med värma. 4Kongen är vår pre-ident, när han är i Norge. Vi stifta sjelfva våra lagar och kongen kan icke, såsom i Sverige, hindra oss att genomföra vira egna boslut.4 Man behöfde icke stanna i lägret en half timme innan man förnam att Sösterdölingen hade bättre reda på sitt lands egendomligter och lagar än på innehållet i katekesen. Thelemarkaren står i alla afscenden under Sösterdölingent. Han symes mindre öppen och mera nedtryckt, och man saknade bland thelemarkarne rika och bildade personer, emedan sådana sätta annav man sitt ställe. De hafva ett mindre godt utseende, men äro förträffliga trupper, som fordra att blifva väl behandlade af sina förmän, Braut Anund.