Slutbref om fälttjenstöfningarne
Skåne.
Den 15 september.
Efter hemkomsten från en utflykt, om ä
endast på åtta dagar, finner en menniska
som fått något att uträtta här i verlden, c:
sådan massa bestyr som måste verkställas
bref som måste besvaras o. s. v., att hor
nödgas försumma ett och annat, som hor
trott sig kunna medhinna. Så har det gåt
er korrespondent. Jag skall nu söka godt
göra min förseelse och kasta en återblick
på de öfningar jag hade nöjet följa på när.
mare håll.
Intendenturen, som stannade efter i Kri.
stianstad och ännu i tisdags hade fullt upp
att göra med räkenskapers och liqviders af.
slutande, lär väl knappast på de första tre
månaderna (?) kunna uppgifva den summa
som fälttjenstöfningarne kostat staten. Att
inlåta sig på en gissning torde vara för-
mätet. Jag hörde visserligen uppgifvas 3
å 400,000 rdr; men sannolikt är detta för
litet. Jag är öfvertygad att man för her-
rar riksdagsmän flitigt kommer att framhålla
de goda resultater fälttjenstöfningarne gif-
vit, och kanske skall en och annan af de
kortsyntaste männen i andra kammaren
deraf bevekas att rösta för indelningsverket.
Det vore derföre nyttigt och önskvärdt om
regeringen kunde uppgifva hvad dessa
10,000 man kostat under de dagar de varit
mobiliserade. Det är så lätt att tala om
stora armåer, härar på 2 3 300,000 man;
men får man rätt klart för sig hvad en så-
dan här kostar, när den är mobiliserad blott
en enda dag, så svalnar måhända rustnings-
ifvern något.
Det är icke nog att fälttjenstöfningarne
kostade staten en vacker summa, motsva-
rande minst en årslön till 600 folkskollä-
rare; äfven de enskilda deltagarne i ma-
növrerna hade rätt betydliga utgifter. Jag
tror mig kunna antaga att gemenskapen
bland de skånska trupperna förde med Big
öfverhufvud 20 rdr på hvarje man; små-
länningarne 15 rdr; norrmännen 5 specier,
Svea garde 10 rår och kadetterna 100 rår,
af hvilka penningar få eller inga återvände
hem. Gemenskapens utgifter i och för fält-
tjenstöfningarne torde således kunna beräk-
nas till 150,000 rdr. Den förlorade arbetsfö
tjensten under en ovanligt bråd årstid kan väl
minst uppskattas till en lika stor summa,
eller 150,000 rdr. Räkna vi dertill befä-
lets utgifter, äfvensom konungens egna icke
obetydliga uppoffringar för fälttjenstöfnin-
garne, tillsammans sannolikt uppgående till
minst 200,000 rdr, så finner man att de
enskilda uppoffringarne svälla ut till en half
million. I sanning inga småstyfrar i ett
fattigt land!
Man torde invända att med undantag af
den förlorade arbetsförtjensten allt detta
var frivilliga och onödiga utgifter, så mycket
mer som staten drog försorg om allt nöd-
vändigt såväl för manskap som befäl. Så
onödiga voro de dock måhända icke. Väl
medgaf man att provianten var god, brödet
något mindre, men såflet mer än vanligt.
Man var dock i alla läger ense derom att
let knappt varit möjligt att uthärda stra-
patserna, om man icke kunnat skaffa sig nå-
son extra förtäring, ett glas öl m. m. Bä-
erskt öl förtärdes också i stora massor.
Hela bryggerier blefvo länsade på hvar-
nda droppe som fanns. Norrmännen hade
gen proviant, olik den svenska. Deras
rter och fläsk, kokade i ypperliga fältkitt-
ar under sjelfva marschen, voro en utmärkt
öda. I stället för ärtkorfven, som i det
venska lägret rönte så olika bedömande,
rhöllo norrmännen kött inlagdt i hermetiskt
illslutna bleckdosor, hvilket uppgafs vara
anska gammalt, men var ett godt och nä-
ande födoämne.
Kostnaden för staten, officerarne och man-
kapet äro icke de enda förluster dylika
älttjonstöfningar medföra. Nationalförmö-
enheten skall alltid i någon mån minskas
eraf att en mängd armar dragas från
rbetet.
Kostnaden för en mobiliserad arm6 är
anska vigtig att känna, på det icke en
acker dag staten genom att anskaffa mer
lefvande kraft in den förmår underhålla
rr Ar vattan äÄfrar hufsmadoe Ton