Slutbref om fälttjenstöfningarne Skåne. Den 15 september. Efter hemkomsten från en utflykt, om ä endast på åtta dagar, finner en menniska som fått något att uträtta här i verlden, c: sådan massa bestyr som måste verkställas bref som måste besvaras o. s. v., att hor nödgas försumma ett och annat, som hor trott sig kunna medhinna. Så har det gåt er korrespondent. Jag skall nu söka godt göra min förseelse och kasta en återblick på de öfningar jag hade nöjet följa på när. mare håll. Intendenturen, som stannade efter i Kri. stianstad och ännu i tisdags hade fullt upp att göra med räkenskapers och liqviders af. slutande, lär väl knappast på de första tre månaderna (?) kunna uppgifva den summa som fälttjenstöfningarne kostat staten. Att inlåta sig på en gissning torde vara förmätet. Jag hörde visserligen uppgifvas 3 å 400,000 rdr; men sannolikt är detta för litet. Jag är öfvertygad att man för herrar riksdagsmän flitigt kommer att framhålla de goda resultater fälttjenstöfningarne gifvit, och kanske skall en och annan af de kortsyntaste männen i andra kammaren deraf bevekas att rösta för indelningsverket. Det vore derföre nyttigt och önskvärdt om regeringen kunde uppgifva hvad dessa 10,000 man kostat under de dagar de varit mobiliserade. Det är så lätt att tala om stora armåer, härar på 2 3 300,000 man; men får man rätt klart för sig hvad en sådan här kostar, när den är mobiliserad blott en enda dag, så svalnar måhända rustningsifvern något. Det är icke nog att fälttjenstöfningarne kostade staten en vacker summa, motsvarande minst en årslön till 600 folkskollärare; äfven de enskilda deltagarne i manövrerna hade rätt betydliga utgifter. Jag tror mig kunna antaga att gemenskapen bland de skånska trupperna förde med Big öfverhufvud 20 rdr på hvarje man; smålänningarne 15 rdr; norrmännen 5 specier, Svea garde 10 rår och kadetterna 100 rår, af hvilka penningar få eller inga återvände hem. Gemenskapens utgifter i och för fälttjenstöfningarne torde således kunna beräknas till 150,000 rdr. Den förlorade arbetsfö tjensten under en ovanligt bråd årstid kan väl minst uppskattas till en lika stor summa, eller 150,000 rdr. Räkna vi dertill befälets utgifter, äfvensom konungens egna icke obetydliga uppoffringar för fälttjenstöfningarne, tillsammans sannolikt uppgående till minst 200,000 rdr, så finner man att de enskilda uppoffringarne svälla ut till en half million. I sanning inga småstyfrar i ett fattigt land! Man torde invända att med undantag af den förlorade arbetsförtjensten allt detta var frivilliga och onödiga utgifter, så mycket mer som staten drog försorg om allt nödvändigt såväl för manskap som befäl. Så onödiga voro de dock måhända icke. Väl medgaf man att provianten var god, brödet något mindre, men såflet mer än vanligt. Man var dock i alla läger ense derom att let knappt varit möjligt att uthärda strapatserna, om man icke kunnat skaffa sig nåson extra förtäring, ett glas öl m. m. Bäerskt öl förtärdes också i stora massor. Hela bryggerier blefvo länsade på hvarnda droppe som fanns. Norrmännen hade gen proviant, olik den svenska. Deras rter och fläsk, kokade i ypperliga fältkittar under sjelfva marschen, voro en utmärkt öda. I stället för ärtkorfven, som i det venska lägret rönte så olika bedömande, rhöllo norrmännen kött inlagdt i hermetiskt illslutna bleckdosor, hvilket uppgafs vara anska gammalt, men var ett godt och näande födoämne. Kostnaden för staten, officerarne och mankapet äro icke de enda förluster dylika älttjonstöfningar medföra. Nationalförmöenheten skall alltid i någon mån minskas eraf att en mängd armar dragas från rbetet. Kostnaden för en mobiliserad arm6 är anska vigtig att känna, på det icke en acker dag staten genom att anskaffa mer lefvande kraft in den förmår underhålla rr Ar vattan äÄfrar hufsmadoe Ton