— 200 —
svärd inom ett kungligt residens, är wunder-
kastad dödsstraff. Så lyder en lag, som konung
Gustaf Adolf utfärdat, för att sätta en gräns
för de alltför ofta förekommande duellerna.
Men om någon skulle vara oförsigtig nog att
utmana er, så kom ihåg att ni står under
beskydd af Johan v. Werth, hans majestät
kejsar Ferdinands ambassadör, och att ni så-
ledes för er del icke behöfver befara något
straff, om ni försvarar er.
Derefter tillade han i en annan ton:
— Är det inte herr de la Guerche, som
jag ser derborta? Gud gifve, att han ej begår
några dumheter här i kungens park.
Frans Kreuss strök sig öfver mustascherna
och genmälde leende:
— Var utan fruktan; min plan är redan
uppgjord. Allt skall gå bra.
Med dessa ord försvann Frans i en mörk
sidoalle.
Johan v. Werth slöt sig åter till herr de
Pardaillan och fröken de BSouvigny, hvilken
icke anade att Armand Louis var henne så
nära.
Armand Louis hade emellertid kommit in i
parken och sprang fort, för att hinna upp
Adrienne och hennes följeslagare, men på ett
ställe, der alln krökte sig, stötte han så häf-
tigt mot en man som kom gående, att dennes
hatt föll ned i gräset.
— Se upp, drummel! ropade mannen.
o— För tusan, hvem af oss stötte först mot