oo UVA
som en katt, tog sin hatt och sade under
ideliga bugningar:
— Jag gick helt lugn och inandades den
angenäma aftonluften, då denne herre rusade
på mig som en galning. Se bara: mina klä-
der äro sönderrifna, mitt blod flyter ur tre
sår... det var ett mordförsök.
— Skurk! utbrast herr de la Guerche.
Magnus lät Frans undergå en nogare gransk-
nirg och insåg snart, att han mäste vara ett
redskap i Johan v. Werths händer.
Soldaterna hade emellertid redan omringat
Armand Louis och förde nu bort honom.
Frans Kreuss begagnade sig af mörkret och
den allmänna uppståndelsen till att smyga
sig in ibland buskarne och försvinna.
Då officeren märkte hans frånvaro, var det
redan för sent att kunna finna hans spår.
Nattens skuggor utbredde sig öfver parken.
Magnus, som bittert ångrade att han ej
haft ögonen på flyktingen och hindrat honom
från att komma undan, ville lägga sig ut för
sin herre oeh bevisa, huru osannolikt det var
att denne skulle ha gjort sig skyldig till mord-
försök.
Officeren afbröt honom och yttrade:
— En aning säger mig att ni ej har så
orätt, min vän; men denne herre har blifvit
gripen med dragen värja i handen, under det
han höll på att utgjuta blod, och jag har
stränga order. i
— Om jag är för mycket enträgen, skulle