oo UVA som en katt, tog sin hatt och sade under ideliga bugningar: — Jag gick helt lugn och inandades den angenäma aftonluften, då denne herre rusade på mig som en galning. Se bara: mina kläder äro sönderrifna, mitt blod flyter ur tre sår... det var ett mordförsök. — Skurk! utbrast herr de la Guerche. Magnus lät Frans undergå en nogare gransknirg och insåg snart, att han mäste vara ett redskap i Johan v. Werths händer. Soldaterna hade emellertid redan omringat Armand Louis och förde nu bort honom. Frans Kreuss begagnade sig af mörkret och den allmänna uppståndelsen till att smyga sig in ibland buskarne och försvinna. Då officeren märkte hans frånvaro, var det redan för sent att kunna finna hans spår. Nattens skuggor utbredde sig öfver parken. Magnus, som bittert ångrade att han ej haft ögonen på flyktingen och hindrat honom från att komma undan, ville lägga sig ut för sin herre oeh bevisa, huru osannolikt det var att denne skulle ha gjort sig skyldig till mordförsök. Officeren afbröt honom och yttrade: — En aning säger mig att ni ej har så orätt, min vän; men denne herre har blifvit gripen med dragen värja i handen, under det han höll på att utgjuta blod, och jag har stränga order. i — Om jag är för mycket enträgen, skulle