voro tillstädes, men de röstade dels enligt den ofvan omtalta tredje listan, dels gingo de, enligt de stora gåsungarnes sed, sin egen väg med handskrifna listor. Intelligenspartiet i denna kammare afgaf en fullständig bankruttförklaring. Det uppgjorde icke en homogen lista af partiets egen färg, utan en betydligt gråmelerad, upptagande personer som äro af administrativa eller militära skäl motståndare till indelningsverket. Det skulle se så moderat ut, kantänka, under det att i sjelfva verket härmed endast afsågs att bereda framgång åt regeringens segerönskningar. Om någon ännu skulle vara nog naiv att tro, det regeringen och dess anhängare i hela denna sak numera ha Xfosterlandets försvar mot anfall, som de ej längre det minsta tro på, i sigte, så bedrager han sig storligen. Frågan är i botten: skall embetsmannapartiet eller folkpartiet hädanefter blifva det herrskande i Sverige. Gårdagens val ha lemnat svaret, och dess beskaffenhet karakteriserades träffande af en statsman, hvilken ännu som sådan åtnjuter det högsta anseend-, då, enligt hvad det berättas, han sagt: det gifves tillkänna att hofsorgen aflägges; snarare borde hofsorg anläggas,