-— JU0 skrek Magnus, som nu var blott femtio steg från de duellerande. Frans Kreuss önskade ingenting högre, ty han hade för sent upptäckt att herr de la Guerche, hvilken Johan v. Werth beskrifvit såsom en oöfvad och oerfaren ung man, handterade värjan som en mästare; men Armand Louis gaf honom intet andrum. Frans, hvilkens jacka och kappa här och der voro sönderrifna af herr de la Gucrches värjspets, tänkte redan på att draga sig ur striden och rädda sig genom en hastig flykt, då han helt plötsligt fick sin ena arm genomborrad. — Hjelp! skrek den olycklige och föll omkull. Herr de la Guerche fattade honom ii strupen: — Tillstå, sade han, att du är en slyngel och en skälm! I detsamma hördes ljudet af talrika och brådskande steg bakom de närmast stående träden. — Ack! herr grefve, ni är förlorad! suckade Magnus, som ankom i detta ögonblick. Vakten infann sig nu och fick se Frans Kreuss ligga pustande på marken — Er värja, min herre, sade den kommenderande officeren till herr de la Guerche, jag arresterar er i konungens namn. Armand Louis räckte officeren sin värja, under det att Frans sprang upp, lätt och vig