stod han med korslagda armar och gänkt hufvud, hvilket han dock emellanåt upplyfte för att med blicken bland åhörarne uppsöka en gammal man med grå hår, den anklagades fader, och vid sidan af honom en ung dam, hans syster. . Joly, den unge advokat, som uppträdde som Rossels försvarare, sökte visa, att öfvergång till väpnade insurgenter icke är detsamma som desertering till fienden, och att denna förbrytelse icke kunde straffas med döden. På tillfrågan, huruvida han hade något att tillägga, svarade Rossel: Jag föddes i armån och tillbragte der mitt Lf. Jag kände en bitter smärta, då jag skildes derifrån, och det pinsammaste i min nuvarande ställning är, att jag skall dömas af militärer. Rätten fann, efter 25 minuters öfverläggning, enstämmigt Rossel skyldig till alla anklagelserna och dömde honom till döden. Det tros dock, att straffet lindras genom benådning. Hans egna domare voro gynnsamt stämda met honom, men de måste naturligtvis hålla sig till lagen, under hvilkens straffbestämmelser intet hjerta klappar.