MYTERNA BIS ORD PROS Svenska folkets tillstånd. Södermanland. Polkbildningen. II, Då vid 1840 års riksdag skollärarlönen bestämdes till 16 tunnor spanmål, husrum och vedbrand samt några andra små förmåner, höjde sig många röster inom riksförsamlingen med allvarliga protester mot det svältsystem, hvarmed man ville anställa experimenter på skollärarkåren, för att utröna huru mycket menniskan kan täla, huru mycket hon kan försaka och ändock arbeta. Redan då låg det klart för hvar och en, som ville se det förhållande, man höll på att ordna, i dess rätta dager, att det skulle bli omöjligt för en skollärare att med fanulj anständigt och utan ekonomiska svårigheter af tyngande art uppehålla sig på den bestämda lönen. Detta var en fara för folkskolan, hvars vidd hennes sanna vänner insågo, utan att kunna afböja den; denna fara står ännu lika hotande, ty de små löneförbättringar, som sedermera efterhand och med mycken vånda tillkommit skollärarne, ha ej mer än hållit jemna steg med den under de senaste trettio åren ökade lefnadskostnaden. Man torde till och med komma sanningen närmare, om man säger, att skollärarneg ställning i ekonomiskt afseende nu är bekymmerfullare än på 1840-talet. I sammanhang med de ökade lefnadskostnader, som skollärarne lika litet som hvarje aunan menniska kunnat undandraga sig, ba nemligen fordringarne på deras verksamhet blifvit betydligt stegrade, under: det man å andra sidan med en sparsamhet, som gränsat till gnideri, nekat att för dem öppna möjligheten att utan bekymmer underkasta sig de förra och att med tillfredsställelse tillmötesgå de senare. : Men icke nog med att skollärarnes löner äro så otillräckliga, att många drängar ha det vida bättre, deras af församlingarne uppförda och underhållna bostäder äro äfven ofta af beskaffenhet, att de för barnalärarne utestänga all förhoppning am att få ett hyggligt och trefligt hem. Och huru beskaffade äro i allmänhet de lokaler, der socknens barn åtta månader om året skola vistas och växa? Det finns väl ingen som är obekant med det förhållandet, att de flesta skollokaler på landet äro öfver all beskrifning dåliga. Vore meningen att fysiskt förderfva det uppväxande slägtet genom att utestänga det från ljus och luft, dä skulle dessa skolsalar, som man så ofta påträffar på landsbygden och der tjogtals barn äro hoppackade, ej lemna någon befogad anledning till anmärkning. Men nu, då afsigten lärer vara att få ungdomen starkt och kraftigt utvecklad, då man, för att motverka den fysiska tortyr för unga krafter, som ett längre stillasittande på skolbänken alltid utgör, tillgriper hvarjehanda mer eller mindre ändamålsenliga medel — under sådana förhållanden borde man väl först se till, att sjelfva skollokalen genom sin beskaffenhet icke är ett pinorum. Med on omtänksamhet, som gör heder åt deras mensklighetskänsla, ha vederbörande i afseende å ljus och frisk luft vidtagit alla möjliga åtgärder för fångars välbefinnande. Hvarhelst man ser on fängelse!