Då en urtima riksdag sammanträder för att ännu en gång debattera ett regeringens förslag till ordnande af Sveriges landtförsvar, är stunden alltför vigtig att. vi skulle besvära våra läsare och oss sjelfva med ett gendrifvande af alla oriktiga påståenden, alla de dåliga insinuationer, en mängd tidningar i dessa dagar hopa öfver Dagens Nyheter för att motverka inflytandet af dess anmärkningar mot regeringens förslag att bibehålla indelningsverket och göra den indelta armån till stam för folkhären. Vi lemna det danska Aftonbladet, det för tillfället indelningsälskande. Dagligt Allehanda, den otillräkneliga — Östgöta-Correspondenten, den frenetiske Medborgaren, den beskedliga Malmö Snäll-Post och detta ,Fädernesland, med hvilket Snäll-Posten råkat denna gång göra gemensam sak, alldeles derhän för att i stället egna några ord åt den stora frågan om stammen för den beslutade folkhären. Huru man än må tänka om rustoch rotehållares rätt att i följd af kontrakt blifva fria från pligten att hålla häst och karl eller blott kar! färdiga till krigstjenst när de åtaga sig sjelfve att göra densamma, så lärer det icke kunna hysäås mer än en mening derom att den krigstjenst, rustoch rotehållarne nu göra, är en helt annan och mer betungande än den som afsågs när kronan afslöt knektekottrakterna med lIandskapernas-allmo-! ge. Då åtog sig denna blott att uppställa manskap till (de värfvade) regementenas komplettering; numera utgör detta manskap sjelfva armen. I följd deraf måste det getomgå en vida längre öfning än då: edet indelta manskapet icke var annat än rekryter till: fyllande af en under krig: uppkommen afgång, och detta har ledt dertill att det indelta manskapet kostar! vida mer i lega och underhåll vän det från. början gjorde. Häruti ligger en obestridligen rättslig grund för yrkanden på lindring. Nu erbjuder regeringen sig för sin del att företaga sådane ähdringar i rustoch rothållsinrättningen, hvarigenom de deruti intresserade skulle erhållå lindring. Hu-! ruvida lindrigare motsvarar rustoch rTote-; bhållarnes under tidernas lopp stegrade uppoffringar är en fråga söm står öppen för diskussion. oo Men iönan det kommer till en sådan. bör, för att å regeriugens och dess vänners åsigter till mötes, den militära sidan af saken skärskådas, såsom enligt deras och alla af panique angripnes mening det vigtigaste af allt. ; Vi bekänna att vi — och säkerligen befinna sig många andra i samma predikament — HKade alltför ofullständigt studerat den under förra riksdagen i första kammaren förda diskussionen om försvårsreformen till dess att vår uppmärksamhet fästades 4 densamma af hr O. J. Tovån i: häns uti Svensk Tidskrift införda affiandling med titel Försvärsfrågan och de fem reservanterna. Flera af de talare inom nämnde kammäre, hvilkas ord i denna fråga hafva den största vigten, ådagalade att den indelta ärmön är både otillräcklig och oskicklig såsom stam åt en folkhär samt att den till