KONSTANTINOPEL den 8 september. Sul-
tanen har, enligt den aflidne storvisirens ön-
skan, till storvisir utnämt Mahmud Pascha:
. ö
Hvarjehanda nyheter.
I kyrkan på en af vestra kustens ad
örter befann sig en söndag ön liten, hycket
liten; flicka Hed sin sköterska. Allt gick bra,
anda tills predikanten visade sig på prediksto-
len. Knappt hade nemligen hans unga åhö-
rarinna hört några, af stora gester beledsa-
gade ord, förrän hon vände sig till sin följe-
slagerska, nickade och utbrast hett fryntligt
och högt: Nini, nä te på Kasperl
Ea mycket läst tidning. 1 mina
yngre dagar — berättar en gammal trovärdig
tad — kom jag en gång till en gästgifvare-
gård i vestra Sverige. Jag skulle få vänta på
skjuts några timmar. Har ni någon Stock-
holmstidning? frågade jag gästgifvaremor. Ja
ha vi så, svarade gumman, stack åt mig ett
gult, nedskrynkladt och flottigt blad. Jag lä-
ste och läste icke utan intresse nästan hela bladet,
men så kom jag till rättegångsärenden och
fann der ett referat om en inbrottsstöld; söm
hade väckt stört uppseende några år förut.
m; det var besynnerligt, det här, sade iag
för mig sjelf och tittade på bladets datum, som
befanns vara tre år gammalt. Jag frågade
gästgifvaremor, om hon icke hade någon tid-
uing af färskare datum. Nej, det hade hon
icke och det behöfde hon ej heller, menade
bon, ty det vore icke föreskrifvet i gästgifva-
reförordningen. Den, som ej vore nöjd med
hennes tidning, kunde låta bli att läsa den.
För öfrigt hade hvarenda en, som väntat på
skjuts, läst det bladet nu i tre år och ingen
YR beklagat sig. Och dermed fick jag vara
nöjd.
En middag hos Bethechitd, Tyå
tinga män intogo häromdagen gemensamt sin
middag på hotell Phoenix. Under måltiden
uppstod dem emellan följande samtal:
— Det var on charmant pudding! Jag har
inte smakat måken sedan jag åt middag hos
Rothschild.
— Hvad var det du sa? Hos Rothschild?
— Ja, hos Rothschild.
— Fothachild i Frankfirt am Main?
— Ja?
— Hvem presenterade dig hos honom?
— Jag sjelf. Jag till och med bodde hos
honom i häns hotell.
— Med all aktning för din sannivgskärlek,
men här tarfvas bevis!
Finnes här! (klappande på plånboken.)
— En baätelj non plus ultra champagne på
den saken!
— Får gå! (Öppnar sin plånbok och fram-
tager ett kort med Rothschilds namn och en
Sgsaltad räkning.) Här har du bevis!
I Frankfurt am Main finns nemligen, för-
utom den store Rothsehild, äfven en mindre,
som der håller en fivare restauration. Hos ho-
nom hade den eno af dö unge männen bott och
it under sitt senasto vistande i utlandst.
Den andre måste erkänna sig ha tappat vadet
och champagnen tömdes under fröjd och
gamman.
En malre i en fransk kommun hade
låtit häkta en person, som angifvits vara van-
gsinnig. Om denna märkliga händelse afgaf
ordningens värde öfvervakare följande berät-
telse: Sedan vi, maire i kommunen K...,
plifvit uaderrättad om, att en person, som uft-
gaf sig för vansinnig, strök genom landet i
försvarslöst tillstånd, läto vi föra honom i vår
närvaro, oeh då vi tillsport honom om hans
namn och förnamn, svarade han oss helt plöts-
ligt, att vi voro ett förbannadt fä. Hvarpå
w, förmärkande, att denne individ njöt af sitt
förstånds fulla bruk, uppsatte följande be-
rättelsd, etc. etc.
YXankee-bistorlia. The Madison De-
moecrat berättar: A., en mycket bekant med-
borgare här i staden, gifte sig med B., on från-
skild hustru; B. sökte skilsmessa från A.; A.
gifte sig sodan med O., som också var från-
skild; Ö8 dotter D., som då bodde hos C.,
lät skilja sig från sin man; Ås dotters man
sökte skilsmessa och gifte sig med D. För
sanningen häraf ansvarar redaktionen.
En förfärlig olyckshändelse på
Rigt omtalas på följande sätt i en schwei-
risk tidning:
Den 20-åriga fröken Louise Bucheler, som
någon tid besökt Rigi och bott på Klösterlis
hotell, begaf sig den 3 d:s i sällskap med en
något äldre dam till Kulm i afsigt avt derstädes
locka rhododendron. Anländ nära sjetsen af
erget, på ett bösshålls afstånd från hotellet,
råkade den unga flickan under dragningskraf-
ten af en praktfull samling alprosor, som växte
på sluttningen af berget, och oaktadt uppre-
pade varningar af hennes följeslagerska och
en händelsevis förbigående person, vågade hon
sig ända fram till randen af den afgrund som
låg under hennes fötter. Plötsligt hördes ett
förfärans anskri, och man såg den olyckliga
störta ned i djupet. Hotellets betjening skyn-
dade genast ned och återkom med den om-
komnas förfärligt stympade lik.
Ett exöndömlist ajolfmord inträf-
fade för någon tid sedan i Vassar (Michigan);
en 11 års flicka sköt sig nämligen genom att
sätta mynningen af en bösspipa i munnen och
rycka af med foten. Det lider icke något
:vitvel, att gerningen var öfverlagd, ty hon
hade dagen förut tagit afsked af sina skol-
kamitater och yttrat, att de aldrig msr skulle