lakansröd plym. Hvar gång uppasserskan kom
honom så nära att han kunde nå henne med
sina långa armar, fattade han henne om lif-
vet och ville med våld taga en kyss af henne,
Hon slet sig ifrån den oförskämde, hvilket
emellertid icke hindrade honom från att vid
nästa lämpliga tillfälle upprepa försöket.
Så fortgick det en stund.
Huru förklara, att Armand Louis, då han
betraktade denna tjenstflicka, ovilkorligt kom
att tänka på fröken de Souvigny, med hvil-
ken hon likväl icke hade den ringaste likhet?
Det kunde han ej sjelf svara på.
Plötsligt inträffade att mannen med skar-
lakansröda plymen fattade den unga flickan i
armen och steg upp, då hon sökte försvara
sig, samt qvarhöll henne med så mycken styrka
att hon uppgaf ett rop af förskräckelse.
— Hallå, kamrat! ropade herr de la Guercho
harmsen.
Öfverraskad af detta oförmodade tilltal,
öppnade mannen sin hand, och flickan sprang
ifrån honom, uppretad och brydd.
Nu lemnade berr de la Guerche sin plats
och gick några steg fram i salen,
— Om jag vill kyssa en vacker flicka, sade
han, så brukar jag gå tillväga på ett helt
annat sätt än ni, min vän. Se här hur jag gör.
Och med hatten i harden samt med minen
hos en privs som helsar på en drottning, nal-
kades ban leende uppasserskan.
— Mademoiselle, yttrade han till henne, en