vt AM jag känner till en skola, der man lär emå gossar hålla fast sin värja. Skall jag visa er dit? Magnus, som emellertid skyndat sig att upptaga det trolösa vapnet, anföll åter Armand Louis, dervid ropande: — Du hväser ännu, orm; akta din tunga bara! Herr de la Guercbe, som icke tagit sin blick från motståndaren, ville nu göra ett slut på saken. Han väntade, tills Magnus kom honom nära, släppte då sin sabel, fattade den groflemmade karlen. om lifvet, tryckte honom så hårdt att han trodde sig hålla på att qväfvas, och kastade honom derpå till golfvet, der han en stund förblef liggande sanslös. -— Gud! han är död! ropade uppasserskan. — Var lugn, mitt vackra barn, sade Armand Louis; ondtkrut förgås inte så lätt. j En djup suck framträngde ur Magnus bröst, han utsträekte handen för att söka efter sin sabel, men herr de la Guerche tog åter sitt vapen, satte spetsen mot den besegrades strupe och sade: — Är det nog nu? g Magnus uppslog ögonen, som voro blodsprängda, betraktade en stund sin motståndare och yttrade derefter: — Ja... jag förklarar mig öfvervunnen. Han reste sig långsamt upp, fattade gin sabel, stack den i slidan, ofter att länge ha sett på den, och sade: