vt AM
jag känner till en skola, der man lär emå
gossar hålla fast sin värja. Skall jag visa
er dit?
Magnus, som emellertid skyndat sig att upp-
taga det trolösa vapnet, anföll åter Armand
Louis, dervid ropande:
— Du hväser ännu, orm; akta din tunga
bara!
Herr de la Guercbe, som icke tagit sin
blick från motståndaren, ville nu göra ett slut
på saken. Han väntade, tills Magnus kom
honom nära, släppte då sin sabel, fattade den
groflemmade karlen. om lifvet, tryckte honom
så hårdt att han trodde sig hålla på att qväf-
vas, och kastade honom derpå till golfvet, der
han en stund förblef liggande sanslös.
-— Gud! han är död! ropade uppasserskan.
— Var lugn, mitt vackra barn, sade Armand
Louis; ondtkrut förgås inte så lätt. j
En djup suck framträngde ur Magnus bröst,
han utsträekte handen för att söka efter sin
sabel, men herr de la Guerche tog åter sitt
vapen, satte spetsen mot den besegrades strupe
och sade:
— Är det nog nu? g
Magnus uppslog ögonen, som voro blod-
sprängda, betraktade en stund sin motståndare
och yttrade derefter:
— Ja... jag förklarar mig öfvervunnen.
Han reste sig långsamt upp, fattade gin
sabel, stack den i slidan, ofter att länge ha
sett på den, och sade: