flögo omkring och sjöngo så gladt under den
klarblå himmelen.
Armand Louis sprang upp ur sängen och
öppnade fönstret. En frisk och ren luft in-
trängde och fyllde hans lungor. Hvilan hade
återgifvit hans lemmar deras elasticitet, hans
kropp dess naturliga värme. Det landskap,
hans blick öfverskådade, upptogs af grönskande
ängar och små skogsdungar. Han var nu i
samma land, der slottet S:t Wast låg, intet
haf skilde honom från det ställe der Adrienne
afvaktade hans återkomst!
Herr de la Guerche klädde sig hastigt och
gick ned för trappan.
I -värdshusets stora sal fann han en spra-
kande brasa i spiseln, och kring borden sutto
åtskilliga män.
En vacker flicka, som hade klädningsärmarne
uppvikna ända öfver armbågen, gick och kom
i salen med lätta steg.
Armand Louis slog sig ned vid ett bord,
som ännu var tomt, och lät servera sig frukost.
Nästan midt emot honom satt i ett hörn af
salen en starkt byggd, solbränd man med grå-
sprängda mustascher: och klädd ien vid skinn-
rock; denne åt rökt oxkött med god aptit.
Ett väldigt ärr, som sträckte sig från pannan
ända ned till munnen, vanställde ena sidan af
hans ansigte; han hade tagit af sig sabeln och
ställt den bredvid stolen; på bordet framför
honom låg en svart hatt, prydd med en skar-
DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 3