Bref från S:t Petersburg.
(Till Dagens Nyheter.)
Den 16 augusti.
För oss, här vistande svenskar, är det ett
stort nöje att denna årstid göra en prome-
nad ned till ångbåtshamnen, der våra många
finsk-svenska båtar lägga till. Här kunna
vi ofta få mottaga kära muntliga helsnin-
gar från gamla goda vänner vestanfrån, äf-
vensom sända sådana tillbaka. Se vi oss
litet omkring bland de tusentals olika va-
ror, hvarmed den långa och rymliga kaj är
belamrad, finna vi månget och mycket som
intresserar oss svenskar och som bär ojäf-
aktiga vittnesbörd om svensk flit och före-
tagsamhet: Dessa ypperliga landtbruksred-
skaper, som - ryssen så begärligt betraktar,
och dessa maskindelar af alla möjliga for-
mer, allt påminner om vårt lilla Sveriges
stora framsteg på den industriela banan.
Ett steg längre bort ligger det ståtliga
Svea, onekligen det största och elegantaste
ntländska ångfartyg som reguliert besöker
denna hamn. Här intages till last rysk
hampa, talg och lin .m. m. Detta lifliga
vwaru-utbyte mellan de fordna stridskämpar-
ne Ryssland och Sverige är ett glädjande
tidens tecken, ty derigenom har Sverige
icke allenast vunnit en naturlig och lönan-
de afsättning för många af sina slöjdalster,
utan äfven i viss mån befräimjat det stora
civilisationsarbete som sedan några år fort-
går inom det ryska riket; och hvem vill
väl förneka handelns och åndustriens stora
inflytelse på upplysningens område?
Att denna samfärdsel redan burit godä
frukter kan man bland annat skönja af de
mildare omdömen öfver ryska förhållanden
som på senare tiden förekommit i den fred-
liga svenska tidningspressen. Det. torde
derföre inom Sverige numera vara allmänt
antaget att ryssarne hvarken. likna igel-
kottar eller äta grodor och ormar, utan att
de gå på två.ben och äro lika stora läcker
gommar som trots något annat folkslag. Hvad
bordets anrättningar beträffar, hafva vi tvärt-
om någonting mycket vigtigt att lära af ryss-
sarne, nemligen huru man bör tillgodogöra sig
de ätliga svamparna. Detta läckra och näran-
de födoämne användas här med största för-
kärlek, såväl af den simplemuschicken, som
i de allra finaste - familjer, och det händer
icke sällan att både oxtungan och steken
få stå orörda medan svåmpkarotten länsas
intill sista biten. De små täcka svampar-
ne, som här gå under benämningen: bero-
sova grebi (björksvampar), stå vanligen i så
högt pris, att endast den förmögne kan bostå
sig denna läckerhet. När man tänker på
hvilket stort kapital som genom en inro-
tad fördom årligen förruttnar i Sveriges sko-
gar, under, det att de fruktbaraste länder
med största omsorg inskörda dessa nyttiga
växter, kan man icke nog beklaga detta
oerhörda ringaktande af Guds gåfvor, isyn-
nerhet i ett land som Sverige, der jordens
alstringskraft å vissa orter är ganska svag
och icko sällan lönar landtmannens möda
med knappa skördar.
Vår härvarande svenska församling har
nyligen gjort en ganska stor förlust deri-
genom att dess förtjenstfulle orgelnist, hv .D.
Lindgrån, förliden juli månad för alltid lem-
nade denna plats och återvände till Sverige.
Vi nämna detta hufvudsakligen derför att
ban är en af de många elever af professo-
rerna Mankell och Cronhamn, som gör he-
der åt sina läromästare. Hans herrliga sym-
patiska tenorröst i förening, med den, sköna
alvarliga orgelmusiken hudo här förskaf-
fat honom allmän beundran, och vi min.
nas med saknad huru han med dessa egen-
skaper ofta stämdo församlingen till andakt,
medan våra prester med sina uppstufvade
andliga rättor förgäfves -trumfadö på de
nårda hällebergen.