sm
I nedanstående uppsats betraktar en
aktad insändare den brännande frågan ur
nya synpunkter:
De meningar i arm6frågan, som framför
andra böra tagas i öfvervägande, äro:
1:0) den, enligt hvilken armåns organisa-
tion bör vara grundad på allmän värnepligt
och stamtrupp, hufvudsakligen underhållen af
rust- och rotehållare;
2:0) den, enligt hvilken organisationen
bör grundas på allmån värnepligt och stam-
trupp, direkte underhållen af statsverket ;
samt
3:o) den, enligt hvilken armorganisatio-
nen grundas på allmän värnepligt utan stam-
trupp.
Valet mellan den 1:sta eller den 2:dra
meningen är en ekonomisk fråga; valet
emellan den 3:dje och någon af de båda
första är deremot egentligen en militärisk.
Ty för dem, som ur militärisk synpunkt
vilja hafva armån sammansatt af stam och
beväring — och till hvilkas parti regerin-
gen hör — borde göra alldeles detsamma,
på hvad sätt nationen finner för godt att
anskaffa stammens underhåll. Men för de
skattdragande, för de hårdt beskattade, till
hvilkas parti regeringen icke torde kunna
räknas, är det deremot af den högsta vigt
huru bördan af stammens underhåll för-
delas.
Då enligt grundlagen svenska folkets rätt
att sig sjelf beskatta skall utöfvas af riks-
dagen allena, kunde således ur konstitutio-
nel synpunkt ifrågasättas huruvida rege-
ringen ens har rätt att besluta i frågan om
de olika sätten att anskaffa de för stam-
mens underhåll erforderliga medel, d. v. 8.
om stammen skall vara indelt eller af stats-
verket underhållen.
Regeringen vill nu emellertid hafva en
stam, hufvudsakligen underhållen af rust-
och rotehållarne. i
Såväl inom kamrarne som på allmänna
möten hafva egentligen löntagarne uttalat
sig för den första af ofvan framställda me-
ningar eller den, som regeringen omfattat.
De hafva mot rust- och rotehållarne, hvilka
icke vilja åtaga sig utsträckt värnepligt på
annat vilkor än att de befrias från roterings-
skyldigheten, utslungat förebråelser för bri-
stande patriotism. Tankegången i denna
förebråelse är ungefär följande: när det gäl-
ler fosterjordens sjelfständighet, är det ovär-
digt och lumpet att en enda samhällsklass,
stödjande sig på sekelgamla kontrakt, vill
betinga sig fördelar på andra samhällsklas-
klassers bekostnad innan de afstå från sina
privilegier och underkasta sig medborgarens
heligaste pligt, den personliga krigstjensten.
Huru än ett lands skatteväsende regleras,
måste dock alltid en folkklass vara befriad
från skatt, nemligen den, hvars lefnadstill-
gångar utgöra ett minimum. Den klass,
som står denna närmast, utgöres af dem,
hvilka visserligen kunna betala en viss skatt,
men hvilkas tillgångar, sedan denna skatt
blifvit fråndragen, reduceras till detta mini-
mum. -Ökas statens utgifter och nationen
således måste vidkännas en ökad beskatt-
ning, inses derföre lätt, att nämnde båda
klasser ändock icke kunna påläggas någon
skatt eller skattetillökning. Men utsträckt
allmän värnepligt utgör en ökad skattebörda
för en nation, De båda samhällsklasser,
hvarom här talas, måste då antingen vara