es
Tidningsöfversigt.
Öresundsposten läses följande tänkvärd
uppsats:
Folken vänjas från barndomen vid van
ställda begrepp om ära. Barnet har knapp
lärt sig läsa förrän man sätter i dess hände;
läroböcker, som skola bilda och förädla des:
fosterländska sinnelag, Hur lösa dessa sir
uppgift? På hvarjo blad i historien får bar
net lära hur de hädangångna storheterna, som
man behagat kalla hjeltar, fört mördande krig
till höger och venster; med hvilket gladt till.
mötesgående det trogna folket offrat pengar
och arbete, lycka och lif för så stora och
ädla syften som det eller det grannfolkets
kufvande; hur en oförgänglig ära omstrålar de
namn, hvilkas egare visat största blodtörst och
fyndigaste svek eller slagits vildast. Sådant
utsädet är, sådan blir frukten. Nationalhat
och ett förvändt begrepp om fosterländskhet
och ära — so der det frö, som hos barnet
ofta nog utsås genom dylika läroböcker. IL
häfdatecknarel Stort är ert ansvar, då I så
undervisen det folk, hvars forntid I velat fram-
hålla. Den historia, som på hela ark om-
nämner och till skyarno upphöjer en Alexan-
der, en Cosar, en Napoleon. en Carl XII, har
mången gång endast några korta rader och
några förbigående ord för mensklighetens väl-
görare, Ändrar historieskrifvaren sitt hittills
följda system; ger han största utförlighet och
egnar han högsta uppmärksamhet åt de stora
fredliga krafter, som befrämjat hans fädernes-
lands framsteg på bildningens och den ma-
teriela utvecklingens bana, och i stället endast
i förbigående och varnande påpaskar de blod-
fläckar, som vidlåda den förflutna tiden; då
skallisanning hos det uppväxande slägtet mogna
en ny frukt: aktning för andra folk och deras
lycka, verklig kärlek till fädernas bygd och
till den ära, som ensam står och som drar sin
kraft ur det fredliga arbetet. Vilja förfat-
tarne till de historiska läroböckerna inslå en
dylik väg, de skola då i sanning göra sig väl
förtjonta om sitt fädernesland.