Vår halfofficiela hoftidning, Aftonbladet,
har tagit särdeles illa vid sig deröfver att
vi uti föregående artiklar visat att endast
svårare utrikes förvecklingar, hvilka vore af
natur att deras reglerande icke tål något
uppskof, kunde betraktas som en giltig an-
ledning för regeringen att på sätt som skett
sammankalla riksdagen till urtima möte, då
tiden för den lagtima riksdagen var så nära
förestående. För att riktigt göra ned oss,
tager den halfofficielle till sin gamla tak-
tik, att söka inbilla allmänheten att vi skulle
vara anhängare af ett abselut försvarslös-
hetssystem derför att vi anse vårt för-
svarsväsendes ordnande vara ett värf af den
stora och omfattande betydelse att fyra må-
nader förr eller senare icke dervidlag kan
spela någon stor roll.
För att nu göra saken klar för Afton-
bladet, såvidt det är möjligt att göra en
sak klar för en tidning som är så frenetiskt
krigsentusiastisk, vilja vi göra bladet upp-
märksam på den stora skilnad som är emel-
lan dem, hvilka, i likhet med Aftonbladet,
med all gevalt önska kasta oss i krig och
med dem som visserligen önska att vi skola
ordna vårt försvarsväsende, men att detta må
sko i fredens och icko i krigets syften. Det
förra partiet afvaktar med otålighet ögon-
blicket då ett krig åter skall bryta uti
Europa och är färdigt att spricka af längtan
efter att vi då måtte vara fullt i ordning,
så att vi ej måtte förlora ctt ögonblick,
utan genast från början kunna spela en
roll, och att deticke en gång till må hända att
dessa ryktbara 422,000 Mand og Ham selyt
endast komma att existera i herrar krigs-
skandinavers fantasi. Deraf denna otålig-
het och brådska med allt hvad till vårt för-
svarsväsen hörer. Deraf alla dessa tendens-
historier om preussare och ryssar, Waranger-
fjord och Karlskronas fara, m. m., m. m., som i
oändlighet på senare tider producerats af
den krigsskandinaviska pressen. Hela detta
parti söker visserligen att på allt sätt dölja
sina verkliga afsigter och gifva sig sken af
att endast vilja väpna oss för vårt försvar;
men ju mera man följer dem på spåren,
desto mera klart blir det att de ändock till
slut ämna, kosta hvad det vill, kasta oss i den
stora europeiska striden och att de derför göra
allt för att hålla krigsentusiasmen vid lif.
Det andra partiet åter består af dem som
visserligen vilja att vi skola ordna vårt för-
svarsväsen på sådant sätt att vi kunna för-
svara oss om vi blifva anfallna, men som
deremot icke hysa dessa romantiskt-militära
reverier, hvilka stadigt hålla våra krigs-
skandinaver uti en sorts yrsel, hvarunder
de ej kunna gifva sig tillfreds med mindre
in att allt blir så snart som möjligt stäldt
på krigsfot. Det är temligen klart att detta
andra parti, hvilket vi kalla fredsparti, icke
kan fatta att vårt beväpnande skulle stå så
för lifvet Bom det förutsättes att det skulle
göra, då urtima riksdag anses nödig i och
för denna sak, när det endast är 4 månader
till den ordinarie. Fyra månader äro en
bagatell i en nations lif, aldra helst då det
rörer ett lands försvarsväsendo, hvilket förut
enligt vederbörandes eget medgifvände un-
der sista tiden blifvit så vårdslösadt att det,
oaktadt det kostar mer än 20 millioner rår
per år, befinner sig i det fullständigaste
lägervall. Ingen kan djupare än vi vara
öfvertygade om vigten af att det tages itu på