Höör den 30 augusti.
I dag på morgonen ha trupperna begifvit
sig i väg för att efter någon stunds marsch
mot Rörum och Finja utbreda sig och börja
den egentliga fiälttjensten. Detta är allt som
kan sägas om manövern för ögonblicket.
Troligen har aldrig, sedan jernvägen an-
lades, dess personal och materiel så tagits
i anspråk som under gårdagen, då utom de
ordinario tågen, 9 å 10 nedgående och tro-
ligen lika många uppgående extratåg ex-
pedierades, de flesta bestående af 40 å 50
vagnar. Emellan Höör och Stockaryd egde
omkring 100 möten af tåg rum, och ofant-
liga massor af materiel aflastades vid Höör.
Det var i sanning en lysande proba på jern-
vägstjenstomännens förmåga att beräkna allt
och på betjeningens ordning och pålitlighet.
Allt aflopp så lugnt, att den icke invigde,
som vistades vid stationen, lätt skulle trott
att ingen brådska voro å färde. Trupperna
berömde jernvägspersonalens tillmötesgående
och vi ha icke förnummit den minsta obe-
haglighet hvarken å jernvägspersonalens cl-
ler passagerarnes sida. Då godsvagnar be-
gagnades till persontransport voro dessa för-
sedda med bänkar, och timmermän voro af-
skickade uppåt linien för att tillse att dessa
voro i behörig ordning. Vid Höör var upp-
förd en lång och ganska kostbar aflastnings-
brygga, i följd hvaraf aflastningen gick sär-
deles skyndsamt. Förre intendenten Fryk-
man, numera inspektör vid statens jernvä-
gar, samt trafikchefen vid tredje trafik-
distriktet vore alltjomt närvarande och ledde
anordningarne.
För landtbrukarne medför manövern goda
skjutsningsförtjenster och det uppgifves att
skjutsen vid stationen i går säkert uppgick
till 20 å 30,000 rdr. En enda mindre landt-
brukare hade uppgjort ett ackord om skjuts-
ning med 6 hästar för 120 rår, hvilket han
naturligtvis ansåg för en rätt god förtjenst.
Stundom räckte de skjutsande ej till, och
då betalades nästan hvad pris som helst för
körning.
Konungen ankom från Danmark med or-
dinarie snälltåget i sällskap med kronprinsen
af Danmark och mottogs på perronen af
det högro befälet, landshöfdingarne i Skåno
m. fl. samt begaf sig till fots till Åkers-
berg, der han fann sitt högqvarter. Efter
ett kort besök till häst i lägret intogs mid-
dag i Åkersberg, der på aftonen trädgården
var eklärerad med kulörta lyktor.
I går vid 2-tiden började ortens ungdom
att tillströmma i stora massor och vid 6-
tiden svärmade säkert 30 å 40,000 menni-
skor omkring i lägren och vid stationen,
deribland ett stort antal damer i ljusa, lätta
sommardrägter. Dessa uppmärksammades
föga af de unga krigarne, hvilka voro så
mycket ärtigare mot de vackra landtmans-
döttrarne, hvilka sammanskockade sig i stora
följen, med bröder, fistmän och manliga
vänner ibland sig. Hvarje sådan grupp var
en olntaglig borg, hvarpå de belägrande få-
fängt spillde sitt krut. Äfven från städerna
Malmö och Lund hade en mängd lustvan-
drande infunnit sig, men, märkvärdigt nog,
slöddret hade stannat hemma. En mera an-
ständig och hygglig åskådarehop har 1
gällan sett vid ett läger. Bemötandet var
jemt och godt å alla sidor, endast kadet
terna syntes benägna att drifva och retas
med skåningarne, hvilket dessa tillbakavisade
på sitt lugna sätt men kadetterna fingo till
gengäld af dem en föga smickrande orlofsedel.
Deremot voro skåningarne förtjusta i norr-
männen, hvilkas rättframma och otvungna
sätt gjorde ett godt intryck på alla. Ven-
des artilleri, med sitt hyfsado, raska man-
skap och sina vackra uniformer, bar alltid
varit skåningarnes stolthat.
De småländska trupperna anlände mycket
sent med bantåg från Stockaryd. Bland
dem funnos en mängd ståtligt folk, riktiga
jättar, som syntes ha växt i kapp med sko-
gens granar, men derjemto icko få lefnads-
trötta gamla män, som tycktes digna under
den tunga packningen. Under samtal med
en sådan rörande fältlifvets besvärligheter
för en gammal man, svarade han: Ja visst
är detta här tröttsamt, men det är dock be-
svärligare att lefva på socknen.4
Trupperna gingo tidigt till hvila, och vid
ett besök i lägren vid tolf-tiden rådde der
den djupaste tystnad.
Ingen enskild person, som tillhör fältma-
növern, har af skåningarno blifvit mera upp-
märksammad än öfverfältläkaren Wetter-
bergh Hvar är Onkel Adam? Visa oss
Onkel Adaml!4 hördes af flera, när konun-
gen anlände och man väntade att den gods
doktorn skulle finnas bland de uppvaktande.
Hans lilla 4Linnea4, barntidningen, läses
nemligen i dessa trakter ej blott af barn
- äfven af de äldre, och det är just så-
ln läsning sjäningen i allmärhot tycker
Bun tona igat
om. Det lugna, hjörtliga .. tiga, som
har allvar på ytan och löje på bottnen euer
tvärtom, det tycker skåningen om, och der-
för har Linnea också en betydlig spridning
dessa traktor.
Intendenten är i Höörs by. Provianto-
ringen har hittills gått väl; men ärtkorfyen
af svensk tillverkning4 saknas. Ärtkorfs-
fabrikörerna lära icke ännu fått maskinerna
riktigt i ordning. I stället ätes skandina-
viskt fläsk i långa banor, eller rättare, som
skåningen uttrycker sig, i stora Cböstent.
Med ordet skandinaviskt menas här svensk-
danskt, d. v. s. svinen, efter hvilka fläsket
r fallit, ha utkämpat lifvets strid i de
2 1.2 ma ära darnå Inlänta af