dväljas tvenne varelser, hvilkas tacksamhet ni
förvärfvat.
Aurora kom åter in, bärande på kinesiska
Porslinsfat åtskilliga anrättningar. Hon fram-
satte dessa på bordet, hvarefter hon försvann.
— Drömmer jag, sade Armand Louis, eller
är jag verkligen vaken?
Han tog en bit skinka, hällde i ett glas
vin åt sig och sade, i det han vände sig till
sin värd:
— Oss emellan har tacksamheten min-
dre att betyda. Abraham Cabeliau har räddat
mitt lif, och jag har varit lycklig nog att
kunna rädda hans dotter ur en hotande fara.
Men ehuru min skuld till honom ännu ej
synes mig till fullo betald, vill jag dock be
er bevisa mig en tjenst.
— Tala, sade Margareta, och allt hvad
grefven af Wasaborg kan göra för er, det
skall bli gjordt.
— Min fru, återtog Armand Louis, jag har
på ett ställe, som ligger omkring femton mil
härifrån, en Margareta, hvilken heter Adrienne.
De dagar jag genomlefver, skild från henne,
äro för mig långa såsom år. Öm grefven af
Wasaborg, som känner hans majestäts gardes-
kapten, kunde be denne påminna konung
Gustaf Adolf om att en stackars adelsman
i sex veckor väntat på svar i ett värds-
hus, der har. blott har ensamheten tiil kam-
rat, om han kunde göra detta, så skulle jag
aldrig glömma honom i mina böner.