dväljas tvenne varelser, hvilkas tacksamhet ni förvärfvat. Aurora kom åter in, bärande på kinesiska Porslinsfat åtskilliga anrättningar. Hon framsatte dessa på bordet, hvarefter hon försvann. — Drömmer jag, sade Armand Louis, eller är jag verkligen vaken? Han tog en bit skinka, hällde i ett glas vin åt sig och sade, i det han vände sig till sin värd: — Oss emellan har tacksamheten mindre att betyda. Abraham Cabeliau har räddat mitt lif, och jag har varit lycklig nog att kunna rädda hans dotter ur en hotande fara. Men ehuru min skuld till honom ännu ej synes mig till fullo betald, vill jag dock be er bevisa mig en tjenst. — Tala, sade Margareta, och allt hvad grefven af Wasaborg kan göra för er, det skall bli gjordt. — Min fru, återtog Armand Louis, jag har på ett ställe, som ligger omkring femton mil härifrån, en Margareta, hvilken heter Adrienne. De dagar jag genomlefver, skild från henne, äro för mig långa såsom år. Öm grefven af Wasaborg, som känner hans majestäts gardeskapten, kunde be denne påminna konung Gustaf Adolf om att en stackars adelsman i sex veckor väntat på svar i ett värdshus, der har. blott har ensamheten tiil kamrat, om han kunde göra detta, så skulle jag aldrig glömma honom i mina böner.