likasom hittills, ombesörja; med hvad angår husens underhållande med nödiga reparationer, synes mig omkostnaden derför böra öfvertagas af staten. För det närvarande utgör verkställighetet af dessa reparationer ett ofta förekommande ämne till tvist emellan rotehållaren oöh soldateh;j i det att de större bland ifrågavarande arbetet tillhöra den förre att bekosta, men de mindre den senare, Urskiljandet af hvarderas åliggande skall sko genöm srneförrättning: och det är up penbatt, alt enstimmi het i åsigter och beslut dervid svårligen kan förväntas, Genom den förändring jag föreslagit skulle sådan anledning till ömsesidigt missnöje undanrödjas, hvilket för indelningsverkets, framtid utan tvifvel vore en gylsers omblindighet. Väl komme en icke så obetydlig kostnad att hätigenom uppstå för staten, men i någon mån kunde den likväl blifva ersatt derigenom, ätt minskadt behot af syneförrättningat skulla thedföra inskränkning ar de utgifter, som för sådana förrättningar nu erfordras. I afseende på förslagets utförande har jag tänkt mig, att soldaten kunde ti t rbindas att emot en viss årlig godtgörelse af staten, hvars belopp jag ville föreslå till K rår, öfrertaga reparalionsarbetena, inder slatens ansvarighel för deras ordentliga fullgörande; och komme rotehållaren i tillfälle att vid ekonomiska besigtninar; Bom på bestämda tidet hållar af militärbelet och till hvilka han bör kallas, bevaka sin rätt att byggnaderra ordentligen underhållas. Vid fastsvällelse af kontrakt, som efter dessa stämmelser ingås emellan rotehållare och solt, lärer, derest soldaten, i stället för bostad ellgr petininglöni, åtn. med andra prestationer, den offentliga myndighetens pröfning af aftalet härom ej böra sträckas Iitigre än att tillse det oskäliga värden icke ärö salta A de aftalade pre stationerna. Icke blott i första kammarens vid den sistförförflutna riksdagen fattade beslut i frågan om landtförsvarets ordnande, utan ock i flera beaktansvärda yttranden inöm andra kammareni samma fråga har jag funnit stöd för återupptagande af det förslag till förkortad tjänstetid för den indelta soldaten, som eder8 k. mits proposition till 1869 års fiksdag innehåller. Detta återför äfven tänken på angelägebheten alt bereda soldaten ön sparpenning, Bom vid hans afgång urtjensten kömmer honom till godo och hvars tillvaro äfven i sin mån utgör ett betryggande för den kommid, han tillhörer, emot farhågan stt han vid afskedstagandet kunde falla fattigrården till last; en farhåga, som för öfrigt minskas, då mannen lemnar krigstjensten under sin ännu kraftiga lefsåledes bör kunna sjelf förvärfra sitt uppehillle. Mer i det män, för att vinna den iedelta söldatens större tjenstbarhet, är villig att godkänna ifrågakomna förändring, innefattande icke blott inskränkning af den ålder, intill hvilken soldaten nu i allmänhet qvarstannar i tjensten, utan ock tillåtelse för honom att under v vilkor afgå vida tidigare, än nu är honom fmMedgiffet, må man Icke förbise, att rotehållaren; genom att på sådant sätt blifva underkastad nödvändigheten att oftaro än nu lega ny soldat, utsättes för ökad kostnad. Då möjlighef icke förebygges getiom de om aflöningen gifna nya bestämmelser, utan kan inträffa, vare sig rotehållaren på dessa ingått eller icke ofh äfven Om han, i förra fallet, erhållit soldat ör det pris han varit skyldig erbjuda; har jag trott statens mellankowmst här med fog kunna påfordras, och af denna anledning funnit mig böra hemställa, att staten till legning af soldat anslår ett visst belopp, hvilket med ledning af de ärutinnan gällande förhållanden lämpligen mmas till 50 rdr, att tillfalla roten allestädes, der staten till soldatens afiöning icke behöfver göra tillskott och rekryteringen således af roten verkställes. Geuom en sådan åtgärd samt genom den nedsättning i lönevilkor, hvartill soldaten i allmänhet skulle kunna finnas villig, t på sätt jag äfven anser mig böra tillstyrka, staten Årligen bestode 10 rdr att utan afräkning å lönen för soldaten insättas i sparbank, hvilka medel jemte upplupan räata finge af honom lyftas. vid afgång ur tjensten, skulle en icke ovisentlig fördel beredas alla ae rotar, för hvilka kostnaden af soldats underhåll nu ieke uppgår till den såsom normal föreslagna, under det stt staten för det hela icke kunde komma att vidkännas någon synnerlig ökad uppoffring. Och slutligen anser jag utsigt böra beredas afskedad soldut till anställning i vissa allmänna mindre befattningar, till hvilka han genom invand punktlighet och utpräglad pligtkänsla bör vara synnerligen lämplig. Då den nu föreslagna förändring af roteringsoch rustnisgsbesväret afser att utgöra en förbä ring af den ställning, uti hvilken rotebållari befinna sig, har jag också trott det skäligt och billigt att icke, till men för dem, rubba det förhållande, som nu eger rum i afseende på de kassor, hvilka i vissa orter finnes bildade till rotehållarnes understöd, eller de för lika tndamål gifna årliga statsanslag at en eller annan egenskap, htilka samtliga således fortfarande som hittills skulle euligt derom gifna författningar få anvindas; och torde jag slutligen få tilllägga att, i enlighet med förut uttalade åsigter, jag ansett, att för de rotehållare, som på de nyn bestämmelserna om soldatens aflöning icke vilja ingå, hiuills varande skyldigheter och rituigheter töra blifva oförändrade; börunde emellertid äfven i detta fall staten utbetala den för soldaten afsedda sparpenning äfvensom de anslagua legom-dlen. I morgon skola vi meddela redogörelse r förslaget om rusthållets ordnande.