Enär emellertid ingen lärer tvingas att antag soldattjenst, skall det tvifvelsutan alltid kunn inträffa att soldat ej erhålles tör den lön, sor roteoch rusthållaren är skyldig lemna. I så dant fall måste det blifva statens sak att till ekjuta hvad som till soldålens änskafande ka blifva ytterligare af nöden, fö det till förekommande af n g ven torde böra stadgas, att militärbefillet uppgö kontraktet med karlen samt att staten si lede öfvertager rekryteringen. Om, gfrundsatsen äl ex normallöns antagand Aålunda ur hvarje synpunkt måste anses erbjud. den lämpligaste utväg för vinnande af det mål som med förevarande reglering afses, så följe närmast att bestämma det belopp, till hvilke denna normallön berde fältas. I fråga häron har edets kungl. maj:t uti dess till 1869 års riks dag aflåtna nådiga proposition angående landt försvarets organisation, uppå anfördå grunder kommit till den slutsats, att nämnda belopp bord plifvå 100 rdr, att utgå i tad samt en till 4! hub.-fot spanmål bestämd lön; och har sedermar: under öfverläggningarne vid sistförflutna riksmöte samma belopp af 100 rdr blifvit temligen allmän framhållet såsom lämpligt att i omförmälda ända mål beståmmö. . N Det må här tillåtas mig erinra, att; då eder: kungl. maj:t antog förgnämnda aflöning såsom den högsta utgift för krigsdöglig karls anskaf föllde och Underbåll, hvartill roteoch rusthål. iåre borde vara förpligtad, sådant skedde i tanke, att dermed bereda roteoch rusthållaren en lätt nad i roteringsoch rustningsbördan. Ehuru jag fortfarande anser samma skäl gälland 1 jag dock ej förneka att, såsom es kungl. maj:ts nämnda förslag förutsätter, lönen skulle utgöras Hed spanmål till ovilkorligen bestämdt mått, värdet deraf kan i vissa orter understundom komma att stiga högre, än som antagits, och verkan af åtgärden derigenom blifva mindre vidsträckt än åsyftadt var. Till följd bäraf och då pumera genom allmän författning blifvit stadgadt; att kronans räntor och tionde skola utgå med visst belopp i penniagar, har jag trott samma fördel fven böra komma roteoch rusthållaro till godo vid utgörande af den del af soldatlönen, som ej utgår i bostad. Och om, med iakttagande häraf, lönens totalhelopp bestämmes till 100 rdr, skall utan tvifvel soldatens aflöning för det stora flertalet af roteoch rusthållare medföra en betydligen minskad koetnad. DA gränsen för ifrågavarande kosttad måste ställas i något fö hållande till nuvarande medelbeloppet för denBamma,! kan det ej undvikas att en eller annan skall tycka sig vara åsidosatt. Men utom det att en billig Åänsyn till öfriga samhällsklasser och de uppoffringar, som af dem påkallas, synes fordra, att afgiften för rötes och risthållare ej gättes alltför låg, ligger det derjemte i sakens Haluf, att, under samhällets utveckling till större ekonomiskt och matoerielt välstånd, varuoch arbetspris så småningom stiga, och att således, om än vid regleringens företagande te foleoch rasthållare, som nu hafva den minsta tyngden af besväret, för tillfället icke blilva delaktiga af den åsyftade lättnaden, en hvar af dem dock slutligen skall finna denna sin kostnad uppgå till den satta gränsen och sina fördel af denna begränsning då äfven inträda. Etter en beräkning, grundad på de uppgifter, som ofvannämnda tfenne komitber lemnat, skulle emellertid ar de 32,042 nunimer, hvilka soldattoteringen, rusihållsinrättningen samt båtsmånshället tillhopa omfatta, allenaåt 7,869 nummer hafva en omkostnad understigande 100 rdr, men 24,773 nammer för kare lens uppsättning och uuderhåll utgifva 100 rdr och derutöfrer. De, hvilkas kostnader understiga 100 rdr, skulle således utgöra endast omkring 24 rocent, eller icke fjerdedelen af hela antalet. mi af.eesde A dessa anmärkes, alt ätven den högre kostnaden kan kännas tung, när den drabbar svaga homman, så må härvid erinras, att i beskalfenheten af de hemman, som utgöra de särskilda rotarne, alltid stora skiljaktig r måste förefinnas samt, om ock en gång undanrödja, snart åter uppstå; så att man vid förevatande frågas behandling måste fästa sin uppmärksamhet uteslutande derå, i hvad mån sjelfva soldathållet genom tidernas vexlande förhållanden utvuxit till en af den ursprungliga icke motsvarad börda. I dessa omständigheter anser jag tillräckliga skäl finnas för att i underdånighet tillstyrka en sådan reglering af roteringsoch rustningsbesviret, att den aflöning, som rotes och rusthållaren skall bestå soldaten, må begränsas till visst belopp, lika för hela riket, samt att detta belopp, uti hvilket bostaden, der sådan tillköo nmer soldaten, inräknas, må fastställas till 100.rdr. Detta förslag står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med eders k. m:ts till 1869 års riksdag aflåtna nådiga propositon; men jag ber få tillägga några bestämmelser, som jag föreställer mig skola lända till agn. Ear att vinna mera redighet i ämnet, torde det dervid tillåtas mig att få taga frågorna om soldatroteringon och rusthållsinrättningen, hvar för sig, i betraktande, Fördelen deraf, att soldaten erhåller bostad å rotehållarens mark, har jag i mitt underdåniga memorial den 31 december 1868 och äfven vid flere andra tillfällen sökt framhålla. Da skäl jag derför anfört vidhåller jag ännu och anser således såsom allmän regel böra stadgas, utt rotehållaren skall vara skyldig att mot afdrag i den fastställda lönen lemna soldaten bostad; men då, enligt de nu för vissa orter gällands knektekontrakt och andra författningar, en sådan skyldighet ej är rotehållaren ålagd och anskaffande af bostad, der torp nu ej finnes, måhända någon gång kan möta svårigheter, har jag trott, att undantag från den ållmänna regeln må å dessa orter kunna medgifvas de rotehållare, som sådant önska, fven i en del andra landsorter har, fastän knektekontrakt eller aunan förfauning stadgar, att bostad skall gifvas soldaten, häfdvunnen sed likväl blifvit, att i stället letana honom hushyra eller annan ersättning. Och då dessa till en del ganska Aldeiga bruk ej torde, utan synnerligen trängande skäl, böra rubbas, föranlåtes jag vidare hemstilla om den afvikelse från hvad eders k. m:ts förntnämnda proposition härom innehåller, att rotehållare äfren i dessa orter må, dock endast i den mån öfv-renskommelse dero:n kan med golduten träffas, vara tillåtet att, istället för bostad in natura, lemna honom annan godtgörelse. I fråga om bostadens beskaffenhet har jag ensett det lämpligast att de för särskilda orter nu gällande föreskrifter finge lända till efterrättel dock att — på det ej den vid ett torp så väl behöfl:ga kåltäppan. måtte saknas — allestides med bostaden skulle följa ett mindre jordområde att för detta ändamål användas; vid hvilket för hållande den kontantalönen för dylika nummer torde böra bestämmas något lägre, än hvad af eders k. m:t tillförene blifvit ifrågasatt. I ett vid förra riksdagen framstildt förslag, som i öfrigt mycket närmar sig det af edera k. m:v framlagda, ifrågasattes, att de soldattorp, som nu finnas, skulle, såvida afkastningen ej öfversteg den beräknade atlöningens värde, fortfarande åt soldaten upplåtas. En föreskrift hiirom, hvilken skulle görå en uppskattning af Alla soldattorp i riket nödvändig, hir jag vi ej tilltrott mig att förorda, men genom den rotehållaren