Enär emellertid ingen lärer tvingas att antag
soldattjenst, skall det tvifvelsutan alltid kunn
inträffa att soldat ej erhålles tör den lön, sor
rote- och rusthållaren är skyldig lemna. I så
dant fall måste det blifva statens sak att till
ekjuta hvad som till soldålens änskafande ka
blifva ytterligare af nöden, fö
det till förekommande af n g
ven torde böra stadgas, att militärbefillet uppgö
kontraktet med karlen samt att staten si lede
öfvertager rekryteringen.
Om, gfrundsatsen äl ex normallöns antagand
Aålunda ur hvarje synpunkt måste anses erbjud.
den lämpligaste utväg för vinnande af det mål
som med förevarande reglering afses, så följe
närmast att bestämma det belopp, till hvilke
denna normallön berde fältas. I fråga häron
har edets kungl. maj:t uti dess till 1869 års riks
dag aflåtna nådiga proposition angående landt
försvarets organisation, uppå anfördå grunder
kommit till den slutsats, att nämnda belopp bord
plifvå 100 rdr, att utgå i tad samt en till 4!
hub.-fot spanmål bestämd lön; och har sedermar:
under öfverläggningarne vid sistförflutna riksmöte
samma belopp af 100 rdr blifvit temligen allmän
framhållet såsom lämpligt att i omförmälda ända
mål beståmmö. . N
Det må här tillåtas mig erinra, att; då eder:
kungl. maj:t antog förgnämnda aflöning såsom
den högsta utgift för krigsdöglig karls anskaf
föllde och Underbåll, hvartill rote- och rusthål.
iåre borde vara förpligtad, sådant skedde i tanke,
att dermed bereda rote- och rusthållaren en lätt
nad i roterings- och rustningsbördan. Ehuru jag
fortfarande anser samma skäl gälland 1 jag
dock ej förneka att, såsom es kungl.
maj:ts nämnda förslag förutsätter, lönen skulle
utgöras Hed spanmål till ovilkorligen bestämdt
mått, värdet deraf kan i vissa orter understundom
komma att stiga högre, än som antagits, och
verkan af åtgärden derigenom blifva mindre vid-
sträckt än åsyftadt var. Till följd bäraf och då
pumera genom allmän författning blifvit stadgadt;
att kronans räntor och tionde skola utgå med
visst belopp i penniagar, har jag trott samma
fördel fven böra komma rote- och rusthållaro
till godo vid utgörande af den del af soldatlönen,
som ej utgår i bostad. Och om, med iakttagande
häraf, lönens totalhelopp bestämmes till 100 rdr,
skall utan tvifvel soldatens aflöning för det
stora flertalet af rote- och rusthållare medföra en
betydligen minskad koetnad. DA gränsen för
ifrågavarande kosttad måste ställas i något fö
hållande till nuvarande medelbeloppet för den-
Bamma,! kan det ej undvikas att en eller annan
skall tycka sig vara åsidosatt. Men utom det
att en billig Åänsyn till öfriga samhällsklasser
och de uppoffringar, som af dem påkallas, synes
fordra, att afgiften för rötes och risthållare ej
gättes alltför låg, ligger det derjemte i sakens
Haluf, att, under samhällets utveckling till större
ekonomiskt och matoerielt välstånd, varu- och ar-
betspris så småningom stiga, och att således, om
än vid regleringens företagande te fole- och
rasthållare, som nu hafva den minsta tyngden
af besväret, för tillfället icke blilva delaktiga af
den åsyftade lättnaden, en hvar af dem dock
slutligen skall finna denna sin kostnad uppgå till
den satta gränsen och sina fördel af denna be-
gränsning då äfven inträda. Etter en beräkning,
grundad på de uppgifter, som ofvannämnda tfenne
komitber lemnat, skulle emellertid ar de 32,042
nunimer, hvilka soldattoteringen, rusihållsinrätt-
ningen samt båtsmånshället tillhopa omfatta,
allenaåt 7,869 nummer hafva en omkostnad un-
derstigande 100 rdr, men 24,773 nammer för kare
lens uppsättning och uuderhåll utgifva 100 rdr
och derutöfrer. De, hvilkas kostnader understiga
100 rdr, skulle således utgöra endast omkring 24
rocent, eller icke fjerdedelen af hela antalet.
mi af.eesde A dessa anmärkes, alt ätven den
högre kostnaden kan kännas tung, när den drab-
bar svaga homman, så må härvid erinras, att i
beskalfenheten af de hemman, som utgöra de
särskilda rotarne, alltid stora skiljaktig r må-
ste förefinnas samt, om ock en gång undanrödja,
snart åter uppstå; så att man vid förevatande
frågas behandling måste fästa sin uppmärksam-
het uteslutande derå, i hvad mån sjelfva soldat-
hållet genom tidernas vexlande förhållanden ut-
vuxit till en af den ursprungliga icke motsvarad
börda.
I dessa omständigheter anser jag tillräckliga
skäl finnas för att i underdånighet tillstyrka en
sådan reglering af roterings- och rustningsbesvi-
ret, att den aflöning, som rotes och rusthållaren
skall bestå soldaten, må begränsas till visst be-
lopp, lika för hela riket, samt att detta belopp,
uti hvilket bostaden, der sådan tillköo nmer sol-
daten, inräknas, må fastställas till 100.rdr. Detta
förslag står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
eders k. m:ts till 1869 års riksdag aflåtna nådiga
propositon; men jag ber få tillägga några bestäm-
melser, som jag föreställer mig skola lända till
agn.
Ear att vinna mera redighet i ämnet, torde
det dervid tillåtas mig att få taga frågorna om
soldatroteringon och rusthållsinrättningen, hvar
för sig, i betraktande,
Fördelen deraf, att soldaten erhåller bostad å
rotehållarens mark, har jag i mitt underdåniga
memorial den 31 december 1868 och äfven vid
flere andra tillfällen sökt framhålla. Da skäl
jag derför anfört vidhåller jag ännu och anser
således såsom allmän regel böra stadgas, utt rote-
hållaren skall vara skyldig att mot afdrag i den
fastställda lönen lemna soldaten bostad; men då,
enligt de nu för vissa orter gällands knektekon-
trakt och andra författningar, en sådan skyldig-
het ej är rotehållaren ålagd och anskaffande af
bostad, der torp nu ej finnes, måhända någon
gång kan möta svårigheter, har jag trott, att un-
dantag från den ållmänna regeln må å dessa or-
ter kunna medgifvas de rotehållare, som sådant
önska, fven i en del andra landsorter har,
fastän knektekontrakt eller aunan förfauning
stadgar, att bostad skall gifvas soldaten, häfd-
vunnen sed likväl blifvit, att i stället letana ho-
nom hushyra eller annan ersättning. Och då dessa
till en del ganska Aldeiga bruk ej torde, utan
synnerligen trängande skäl, böra rubbas, föran-
låtes jag vidare hemstilla om den afvikelse från
hvad eders k. m:ts förntnämnda proposition härom
innehåller, att rotehållare äfren i dessa orter må,
dock endast i den mån öfv-renskommelse dero:n
kan med golduten träffas, vara tillåtet att, istäl-
let för bostad in natura, lemna honom annan
godtgörelse.
I fråga om bostadens beskaffenhet har jag en-
sett det lämpligast att de för särskilda orter nu
gällande föreskrifter finge lända till efterrättel
dock att — på det ej den vid ett torp så väl
behöfl:ga kåltäppan. måtte saknas — allestides
med bostaden skulle följa ett mindre jordområde
att för detta ändamål användas; vid hvilket för
hållande den kontantalönen för dylika nummer
torde böra bestämmas något lägre, än hvad af
eders k. m:t tillförene blifvit ifrågasatt.
I ett vid förra riksdagen framstildt förslag,
som i öfrigt mycket närmar sig det af edera k.
m:v framlagda, ifrågasattes, att de soldattorp, som
nu finnas, skulle, såvida afkastningen ej öfver-
steg den beräknade atlöningens värde, fortfarande
åt soldaten upplåtas. En föreskrift hiirom, hvil-
ken skulle görå en uppskattning af Alla soldat-
torp i riket nödvändig, hir jag vi ej tilltrott
mig att förorda, men genom den rotehållaren