En af de första verknivgarno af det nya
lif, gom börjat pulsera i Rom, sedan staden
blef införlifvad med Italien och med sina
anors rätt förklarats som dess hufvudstad,
blitver utan tvifvel, skrifver en korrespondent
till Times4, realiserandet af en plan, som
länge varit påtänkt, men hvilken under den
påfliga regeringen säkerligen alldrig skulle
blifvit annat är ett fantastiskt och tomt
projekt — vi mena undersökningen af Ti-
berns botten.
Italienarne, som nu för första gången se-
dan Coanstantins tid känna att den stora
staden är deras egen, hafva en nästan gräns-
lös föreställning om de konstskatter, som
Tibern under de senaste 3,000 åren hopsam-
lat under sin gula sand. Hvarje revolution,
säga de, har nödgats betala sin tribut till
floden. Det var Tibern som sålunda, bland
annat, mottog en förhatlig kejsares statyer,
hans rustning och till och med hans diadem
jemte öfriga insignier. I mer olyckliga
tidskiften, då Alarik, Genserik och Totila
eller i ännu senare tider normannerna, ty-
skarne och österrikarne föröfvade sina vålds-
bragder å Roms gator, hade dess invånare,
som förlorat hoppet att rädda lifvet, inga
andra utvägar att stäfja våldsverkar-
nes roflystnad än att åt Tibern anförtro
de skatter, som eljest otvifvelaktigt skulle
fallit i de plundrandes händer.
4Tibern vill beständigt ha skatti, heter
det bland Roms befolkning, och de sam-
lade skatterna af det, som i floden blifvit
nedsänkt eller tappadt, ha ytterligare blif-
vit ökade genom eldsvådor, öfversvämningar,
förolyckade fartyg, lastade med den gamla
verldens och medeltidens rikedomar, samt
genom instörtade tempel och palatser.
Vi kunna tänka oss, hvilka under skulle
komma att fägna våra ögon, om vi kunde
befalla oceanen att återgifva oss hvad han
döljer i sitt djup; men Tisern rullar sina
vågor öfver — om än icke en så stor och
rik, dock åtminstone lika intressant samling
af lemningar från forntiden, hvilka i år-
hundraden ha lefvat orubbade och endast
väntat på den företagsamma generation,
som skall bringa dessa -länge gömda skatter
i dagsljuset4. Planen till en genomgående
utgräfning och undersökning af Tibernsa
bädd har nu blifvit upptagen af ett itali-
enskt bolag, i spetsen för hvilket står den
välbekanta hr Alessandra Castellani, men
som för öfrigt har tillförsäkrat sig modver-
kan af många konstnärer, fornforskare och
andra lärda män i Europa och Amerika,
hvilka alla varit mycket verksamma i att
påskynda börjon af ett företag, som efter
deras åsigt blott alltför länge uppskjutits.
Detta företag är hvarken någon handels-
eller finansoperation. De, som ha satt det-
samma i gång, vänta ingen annan orsätt-
ning för sitt besvär och sina utgifter än
den ofantliga vinst för konst och industri
och för den arkeologiska vetenskapens alla
grenar, som detta företag måste medföra.
Bolaget räknar följaktligen på understöd från
det andra bolag, som för icke läggo sedan
bildades för att skydda staden mot Tiberns
periodiska öfversvämningar, hvaremot den
påfliga regeringen hvarken kunde eller
ville utfinna något medel. Mången erfaren-
het från uppdämningarne af Thomsen kom-
mer här att tillgodogöras, och bolaget upp-
muntras från alla håll till sitt stora, natio-
nela företag, bland annat också af ett ban-
kirhus i Paris, som eger nästan oinskränkt
kredit och som å mycket frikostigt (Rotb-
schild?), som erbjudit sig att förskottera de
första utgifterna.