nandlande ellcr UuUucuvLer CI dav IC IATIMUU
och i allmänhet endast ha en ytterst ringa kän-
nedom af engelska språket och förhållandena
här i landet. För dem gäller det, utt sedan
de aflemnat sina rekommendationsbref och
möjligen genom vänners och bekantas hjelp,
förgäfves sökt att finna sysselsättning inom de
fack, der de äro upplärda, taga fatt i uvad
som kan förefalla; och man måste medgifva,
att det icke dröjer längo innan de glömma de
från hemmet medförda fördomarne. Så ser
man t. ex. cen repslagare blifva slagtare, en
bokbindare målare, en skådespelare krögare,
en köpman råttjägare, en f. d. embetsman i
ett af departementen eldare i ett jerngjuteri;
en med. kandidat gör flugpapper, em annan
spelar fortepiano i en förlustelselokal, en
tredje iär kusk hos en amerikansk läkare; en
teologie kandidat säljer liktornsplåster, en an
nan putsar fyrfat; två unga handlande bere-
da sig en extra inkomst genom att om qväl-
larne tjenstgöra som korister på en af de min-
dre teatrarne; de förtjena derpå under vanliga
förhållanden 25 cts pr afton, och dubbelt om
de skola svärtas till negrer eller klädas till
riddare; och så i oändlighet.
Sällskapet Par Brikoll, som inom sig räknar
gräddan af svenskar och norrmän här i sta-
den, firade för ett par dagar sedan Belimans-
dagen med en utfart vå floden, hvarvid jag
fick tillfälle att göra bekantskap med dess
tlskvärda medlemmar, större delen förmögna
fabriksegare och handtverkare. Närmare 100
damer och herrar deltogo i utfarten, som fö
retogs med en af de små hjulångare, som dag-
ligen korsa hvarandra på vattnen i Newyorks
omgifningar med skaror högtidsklädda infödin-
gar och främlingar, stadda på utflykter till de
många vackra punkter, som finnas nästan i
hvarje riktning i närheten af jättestaden. På
morgonen gledo vi ut ur hamnen med den med
en mängd flaggor prydda ångbåten; sällskapets
stormästare, ordeusbiskop, högst upplysta
bröder till höger och venster och mindre
upplysta bröder uppdöko i en ny och bättre
skepelse, iklädda sina olika emblem; champag-
ne-korkarna smällde till ära för Bellmans min-
ne, musikkåren spelade upp amerikanska och
skandinaviska melodier, och under denna loc-
kande introduktion ångade vi under det herr-
ligaste väder in på Hudsonflodens spegelblan-
ka yta. En lätt dimma, som om morgonen
hade hvilat öfver kusten, höjde sig snart och
nu visade sig det storartade panoramat i hola
sin praktfulla skönhet för våra blickar. Hvad
som isynnerhet gör tärden på Hudson floden
så särdeles vacker, är de vexlande naturskön-
heter, hvarpå den är så rik; stora skogar af
ek, ceder och en mängd andra träslag på stran-
den till venster vika, alltefter som man kom-
mer längre uppåt floden, för en väldig sträcka
af nästan nakna granitklippor, de s. k. palis-
saderna, hvilka uppstiga nästan lodrätt till en
höjd af 300 fot öfver hafvet och bilda en
märkvärdig kontrast till motsatta stranden, som
höjer sig i tre af djupa dalar skilda terrasser,
hvilka upptorhå sig bakom hvarandra och be-
täckas af fruktbara ängår, skogsparker, vänli-
ga byar och pittoreskt belägna landtstäl-
lent För öfrigt måste ifven den bergiga stran-
den ha lemnat rum för menniskoboniogar; på
flera ställen vid foten af palissaderrna finnes
strax invid vattnet en ganska frodig vegetavion,
cs der ser man, dock på temligen långt håll
ifrån hvarandra, små fiskarkojor och nätta
landtställen, hvilka ligga i lä om framsprin-
gande bergskanter och omgifvna af små nätta
trädgårdar, som bilda en angenäm motsats
till det kalla, mörka berget i bakgrunden.
Som bekant säges det, att amerikanarne
äro i högsta grad oartiga och egennyttiga
menniskor, som två gånger tänka på sitt eget
bästa innan de offra en vänlig tanko på nå-
gon annan. Det är möjligs att så är fallet i
atäderna, men att detta icke gäller om landet,
derpå fingo Par Brikolls medlemmar det bä-
sta bevis under färden längs Hudsonflodens
strand; från alla de ländställen, vi passerade,
viftades till oss med väsdukar och hattar ; der
flaggor funnos uppe, helsades på vanligt
sätt med att tre gånger hissa dem upp och
ned, och lika ofta pinades våra öron med lju-
det från vår ånghvissla, som skrek och pep
.8 mycket hon orkade, till tack för helsnin-
garne från land. Då vi passerade fästet Leo
giorde detta oss den äran att helsa med
en dundrande salut. Kl. 4 på o. m. fram-
kommo vi slutligen, efter att ha passerat en
mängd krökniogar, till den från Nordameri-
kas oafhängighetskrig bokanta fästningen West-
Point, som förrädaren general Arnold ville
sälja till engelsmännen, en plan, som endast
i följd af gammanstötande tillfälligheter miss-
lyckades; nu begagnas fästningen till mititär-
akademi och skall också inom sina murar dölja
en ganska värdefull tafvelsamling. Som tiden
emellertid var långt framskriden, fingo vi hvar-
ken tillfälle att taga denna samliug i betrak-
tande eller att träda inom West-Points histo-
riska murar. ogaren gjorde tvärt höger om,
musiken spelade bordmarsechen, borddans arran-
gerades, bordpartier uppgjordes och nu sam-
lades vi alla på det öfversta, rymliga fria diäo-
xet, kring den af våra medförda franska koc-
kar serverade, högst tilltalände middagen.
Under densamma aflöste det ena talet det
andra ; man drack skålar för Skandinavien, för
Amerika, för de ovanligt talrikt representera-
de damerna o. 8. v., nnder det att Kraftiga, många
gånger upprepade skandinaviska hurrarop
skallade ut öfver Hudsonfloden i den lugna
eftermiddagen, under det att våra tyska mu-
mL asar förhöjda den facstlioa stimningen ge-