Krigsministerns nya förslag till
indelningsverkets räddande.
I går kom riksdagsmän till handa tryckta
exemplar af ett utaf krigsministern den 22
dennes afgifvet underdånigt memorial an-
gående landtförsvaret. Detta memorial är
åtföljdt af ett förslag till lag angående den
allmänna värnepligtent och ett annat till
Förordning angående förändrade bestäm-
melser i fråga om rote- och rusthållsinrätt-
ningen vid landtförsvaret; slutligen af en
mängd tabeller.
Ingenting angifver, så vidt vi kunnat upp-
täcka, huruvida innehållet af detta memo-
rial med dervid fogade förslag är gilladt af
regeringen, eller om dermed kan komma att
gå vid den stundande urtima riksdagen så-
som . vid en föregående lagtima, nemligen
att blott vissa delar af krigsministerns för-
slag blifva framlagda till omedelbar pröfning
och afgörande. En utsigt härtill har krigs-
ministern sjelf i slutet af sitt memorial
öppnat, der han ifrågasätter anstånd med
pröfning af en del ämnen som ingå i hans
organisationsförslag.
Krigsministern tager fasta på den af förra
riksdagen beslutade allmänna värnepligts-
lagen, som ålägger enhvar krigsduglig mans-
person en tjuguårig krigstjentsskyldighet.
Till indelningsverket och indelta armån
bibehåller han en oförminskad kärlek och
anser det lika orättvist att för den allmänna
värnepligtens införande medgifva någon lin-
dring i roterings- och rustningsskyldigheten,
som skadligt att borttaga stödet af den in-
delta armån. Men på andra grunder vill
han dock medgifva några, som kan kallar
det, lindringar4t. De bestå för rotehållaren
egentligen deri att han skulle undslippa med
att betala 100 rdr om året och ej behöfva
underhålla soldattorpet samt möjligen erhålla
någon hjelp till soldatlegan, det senare dock
med vilkor att rekryteringen öfverlemnas åt
kronan. Rusthållaren skulle icke behöfva
annat än betala 150 rdr om året.
Hvar och en som följt med diskussionerna
om indelningsverket vet, att detta krigsmi-
nisterns förslag, om det än innebure en ned-
sättning på några orter, likväl å andra sidan
skulle vålla rotehållare i en del provinser
ökad utgift. Icke heller tro vi att rusthål-
lare öfverallt skulle bli särdeles tacksamma
för de der 150 riksdalerna.
Men det ligger mindre vigt uppå att en
skulle vinna, en annan förlora några riks-
daler om året. Kärnfrågan är numera icke
den, utan: skall ett så orättvist beskatt-
ningssystem som indelningstungan fortlefva
ch underhålla inom nationen en splittring
som icke kan upphöra och icke skall lemna
andet någon ro förrän dess orsak är upp-
häfd? 1867 års riksdag begärde antingen
ndelningsverkets upphäfvande eller lindrande.
Fyra år derefter hade opinionen mot indel-
ningsverket vunnit så mycket terräng, att
undra kammarens majoritet beslöt dess upp-
häfvande. Indelningsverket är numera ett
slags sibyllinska böcker. Det är för sent
utt för dess bibehållande bjuda ett så ringa
pris, som det, hvilket finnes stipuleradt i
krigsministerns nu afgifna memorial.
Ur den motivering, som i detta memorial
föregår förslagen, meddela vi några utdrag.
Hr krigsministern redogör för andra kam-
marens beslut att vid värnepligtslagens