Men hvarför kunde ej regeringen hafva afvaktat ordinarie riksdagen med försvarsfrågans ordnagende? — så frågar man sig oupphörligen, och svaret på denna fråga är ej lätt att lemna. Det kan naturligtvis ej ha varit några obetydliga skäl till denna brådska; ty man får väl ej antaga att landets regering, och isynnerhet en regering som åtnjuter ett högt anseende för redbarhet i tendenser och allvar i sina handlingar, skulle begagnat sig af kronans makt i afseende på sammankallandet af urtima riksmöte och dragit landets mest ansedda män ur deras alldagliga sysselsättningar för att taga itu med -statens angelägenheter, om hon icke haft full kännedom om att några, för allmänheten dolda, anledningar förefinnas, hvilka äro af den natur att något uppskof ej kunde medgifvas. Då emellertid regeringen haft sig särdeles angeläget att för allmänheten hemlighålla dessa anledningar, och då man ej kan antaga att en minister, som eljest visat sig vilja styra efter våra grundlagar, med uppsåt gjort sig skyldig till en hemlighetsfullhet, som ej haft sitt stöd i dessa grundlagar; så måste man väl förutsätta att dessa hemliga bevekelsegrunder äro att söka inom ett område, som ministeren har full rätt att dölja för våra blickar, åtminstone för den stora allmänhetens — vi mena naturligtvis Sveriges förhållande till främmande makter. Det är kändt att våra grundlagar lemna till och med regenten personligen en stor makt i detta hänseende, och man tvingas sålunda till det antagande, att skälen till dessa brådskande åtgärder hufvudsåkligen äro att söka i de hemliga papper, som gömmas i ufrikes departementets arkiver; och, såsom vi i en-föregående artikel påpekat, har äfyen till vår kunskap kommit, att det varit en kort före senaste riksdags afslutande hit anländ preussisk not, som i sista hand bestämde innehållet af trontalets strof om urtima riksdagen: ; Vi vilja nu ej sysselsätta -oss med att undersöka huruvida denna not varit en verklighet eller ej, huruvida den afsett något regentens personliga handlingssätt eller haft sin orsak i ministeriela åtgöranden. Allt detta lemna vi åsido och fasthålla endast vid-ofvan angifna synpunkt, att det ovilkorligen måste varit något mindre. tillfredsstallande förhållande till utrikes makter, som kunnat åstadkomma denna fara af ett dröjsmål, hvarur den urtima riksdagen resulterat. Det är nemligen alldeles solklart, att i motsatt fall de fyra månaderna som återstå till den ordinarie riksdagen icke kunnat hafva någon betydelse. Om vi decennium efter . decennium; så . illa. användt de stora tillgångar, som af riksdag efter riksdag i stigande proportion blifvit: anslagna till vårt försvarsväsende, att detsamma enligt våra stora krigsoch tidningsgeneralers enstämmiga intyg befinner sig i det mest beklagliga och ofullständiga skick, oaktadt i närvårande stund detta samma försvarsväsende af statens medel slukar öfver 20 millioner årligen, deri ej inberäknade de vid senaste riksdag anslagna -egtra -millionerna, så är det. tydligt att. fyra månaders. dröjsmål i. en sak af så stor betydelse ej kunnat medföra några så betänkliga följder, att ju icke de vådor såväl för det närvarande som för framtiden : äro vida betänkligare, som 1 kunna