Men hvarför kunde ej regeringen hafva af-
vaktat ordinarie riksdagen med försvarsfrå-
gans ordnagende? — så frågar man sig oupp-
hörligen, och svaret på denna fråga är ej
lätt att lemna. Det kan naturligtvis ej ha
varit några obetydliga skäl till denna bråd-
ska; ty man får väl ej antaga att landets
regering, och isynnerhet en regering som
åtnjuter ett högt anseende för redbarhet i
tendenser och allvar i sina handlingar, skulle
begagnat sig af kronans makt i afseende på
sammankallandet af urtima riksmöte och
dragit landets mest ansedda män ur deras
alldagliga sysselsättningar för att taga itu
med -statens angelägenheter, om hon icke
haft full kännedom om att några, för all-
mänheten dolda, anledningar förefinnas,
hvilka äro af den natur att något uppskof
ej kunde medgifvas.
Då emellertid regeringen haft sig särde-
les angeläget att för allmänheten hemlig-
hålla dessa anledningar, och då man ej kan
antaga att en minister, som eljest visat sig
vilja styra efter våra grundlagar, med
uppsåt gjort sig skyldig till en hemlighets-
fullhet, som ej haft sitt stöd i dessa grund-
lagar; så måste man väl förutsätta att dessa
hemliga bevekelsegrunder äro att söka inom
ett område, som ministeren har full rätt att
dölja för våra blickar, åtminstone för den
stora allmänhetens — vi mena naturligtvis
Sveriges förhållande till främmande makter.
Det är kändt att våra grundlagar lemna
till och med regenten personligen en stor
makt i detta hänseende, och man tvingas
sålunda till det antagande, att skälen till
dessa brådskande åtgärder hufvudsåkligen
äro att söka i de hemliga papper, som göm-
mas i ufrikes departementets arkiver; och,
såsom vi i en-föregående artikel påpekat,
har äfyen till vår kunskap kommit, att det
varit en kort före senaste riksdags afslu-
tande hit anländ preussisk not, som i sista
hand bestämde innehållet af trontalets strof
om urtima riksdagen: ; Vi vilja nu ej sys-
selsätta -oss med att undersöka huruvida
denna not varit en verklighet eller ej, hu-
ruvida den afsett något regentens person-
liga handlingssätt eller haft sin orsak i
ministeriela åtgöranden. Allt detta lemna
vi åsido och fasthålla endast vid-ofvan an-
gifna synpunkt, att det ovilkorligen måste
varit något mindre. tillfredsstallande förhål-
lande till utrikes makter, som kunnat åstad-
komma denna fara af ett dröjsmål, hvarur
den urtima riksdagen resulterat.
Det är nemligen alldeles solklart, att i
motsatt fall de fyra månaderna som återstå
till den ordinarie riksdagen icke kunnat
hafva någon betydelse. Om vi decennium
efter . decennium; så . illa. användt de stora
tillgångar, som af riksdag efter riksdag i
stigande proportion blifvit: anslagna till vårt
försvarsväsende, att detsamma enligt våra
stora krigs- och tidningsgeneralers enstäm-
miga intyg befinner sig i det mest beklag-
liga och ofullständiga skick, oaktadt i när-
vårande stund detta samma försvarsväsende
af statens medel slukar öfver 20 millioner
årligen, deri ej inberäknade de vid senaste
riksdag anslagna -egtra -millionerna, så är
det. tydligt att. fyra månaders. dröjsmål i. en
sak af så stor betydelse ej kunnat medföra
några så betänkliga följder, att ju icke de
vådor såväl för det närvarande som för
framtiden : äro vida betänkligare, som 1 kunna